Dubbelkommandot präster-lekmän i Svenska kyrkan (den så kallade dubbla ansvarslinjen) härstammar, som domprosten Peter Lundborg i Linköping på debattsidan i lördags påpekar, mycket riktigt från den katolska och tillika fördemokratiska tiden. Prästen ansågs då tillföra den gudomliga dimensionen i kraft av sin vigning, som gav en särskild karaktär och förmåga till honom. Detta finns nu kvar bland annat i form av viss självskrivenhet för kyrkoherdarna.
Det mest värdefulla med denna ordning brukar anses vara den fria predikstolen. Kyrkorådet får inte lägga sig i hur prästen tror, predikar och lär. Där är hans samvete skyddat och tillsyn utövas av biskop och domkapitel.
Peter Lundborg tolkar den dubbla ansvarslinjen så, att självskrivenheten bör kunna rubba också den demokratiska sidans beslut. Det kallar han gemensamt ansvar. Då borde kyrkoråden på sin kant kunna styra den teologiska inriktningen och avhandla hur man i församlingen bör tro och predika om exempelvis jungfrufödelse eller välsignelse av homosexuella.