På debattsidan den 23/1 ger Kerstin Bergman uttryck för sin och sin nomineringsgrupps frustration över att en av ledamöterna i Linköpings kyrkliga samfällighets kyrkonämnd fullgjort sitt uppdrag genom att avge sin röst i en valfråga. Insändaren återger delar av den protest som den socialdemokratiska/moderata nomineringsgruppen bifogade protokollet, där det framgår att man gjort en egen tolkning av den samverkan som skall råda mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete.
Under hela den tid som det funnits en kyrklig organisation i Sverige har den beslutande organisationen kännetecknats av ett samspel mellan präst och lekmän. Detta samspel har konsekvent präglat kyrkorätten i vårt land alltifrån medeltiden fram till gällande lagstiftning om Svenska kyrkan och gällande Kyrkoordning.
Under 1900-talets sista decennier har detta samspel kallats för "den dubbla ansvarslinjen". Ett begrepp som tyvärr har visat sig leda tankarna till en uppdelning av det gemensamma ansvaret i en teologisk eller "andlig" del och en materiell eller "världslig" del.
Så har aldrig varit menat utan samspelet mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete är ett gemensamt ansvar i den styrande funktionen för Svenska kyrkan. Därför är kyrkoherden i kyrkonämnd eller kyrkoråd ledamot helt och fullt, med samma skyldigheter och rättigheter som övriga ledamöter och med samma ansvar för de beslut som fattas som varje annan ledamot.
Kyrkoherdekollegiet i Linköpings kyrkliga samfällighet hoppas att vi i det fortsatta arbetet tillsammans ska kunna se helheten i vårt gemensamma uppdrag och inte inta olika positioner och bevaka våra revir.
Den viktiga frågan i dag, tydlig i kyrkoordningen, är frågan om kyrkans uppdrag i vårt svenska samhälle. Vi behöver hjälpa varandra att gemensamt äga helhetssynen av Kristi kyrka i vår stad. Då djupnar uppgiften och ansvaret växer.
replik
Att göra gränsdragningar mellan ledamöterna i ett kyrkoråd eller en kyrkonämnd så som Kerstin Bergmans nomineringsgrupp önskar göra är inte bara olämpligt utan saknar allt stöd i nu gällande kyrkorätt och i kyrkans historia, skriver PETER LUNDBORG, domprost i Linköping i ett svar till Kerstin Bergmans inlägg den 23/1.