Det finns kommuner i detta upplysta land som inte har nattöppna dagis. Antagligen har de missförstått ordet. Dagis betyder inte bara dagöppna daghem utan också nattöppna. Nattis har inte blivit ett ord som slagit igenom (i min Svenska akademiens ordlista från 1998 står dagis men inte nattis).
Statsrådet Lena Hallenberg är djupt bekymrad över detta. Självfallet kan vi inte ha det så här. Alla kommuner ska erbjuda nattöppna dagis och därmed basta. Nattarbetare ska ju inte tvingas avstå från sin karriär bara därför att de inte kan bli av med barnen på nätterna. Vart tar då kardinalregeln lika förutsättningar och villkor för alla vägen, en regel som är inskriven i grundlagen (eller borde vara det)?
Om alla dagis har tjugofyratimmarsservice skulle arbetslösheten sjunka drastiskt. Hundratusentals nya jobb skulle skapas, framför allt bland dem som inte har tillgång till dagis-nattis därför att de är arbetslösa. Hur mycket bättre vore det inte och de blev anställda dag-nattvårdare på närmaste dagis-nattis och tog med sin barnen dit.
Dygnetruntservicen skulle också ge föräldrarna chansen att anförtro barnen i kommunens vård hela dygnet måndag-fredag. Mamma och pappa skulle inte behöva störas alls under arbetsveckan. På fredagskvällen skulle barnen avhämtas (i avvaktan på helgöppna dagis-nattis) och sedan kunde hela familjen vara tillsammans lördag-söndag för att lära känna varandra igen.
Regeringen driver på den har utvecklingen snabbt och metodiskt. En ny rapport från statistiska centralbyrån visar att barn under sex år tillbingar 1,5--2 timmar mindre per dag med föräldrarna än för tio år sedan. Maxtaxan spelar roll. Om barnomsorgen skulle bli gratis dygnet runt borde antalet timmar tillsammans kunna reduceras till kanske bara någon timme i veckan, exempelvis till en lunch på MacDonalds i närheten av dagiset.
Från forskarvärlden rapporteras dock att det inte är självklart att ungar mår bäst av att inte ha kantakt med föräldrarna. "Världen Idag" noterade i höstas att om man plockar bort råttungar från mamman tre timmar per dag "utvecklas djuren till rädda stackare som sitter i ett hörn. Rädslan och osäkerheten gör att råttungarna också blir aggressiva." Varför forskare håller på med detta beror på att de just vill skapa ångestladdade varelser för att testa nya psykofarmaka på. Man bör dock akta sig för att se den svenska barnomsorgen som en direkt parallell. Det finns inga belägg för att de stora läkemedelsföretagen subventionerar dagis-nattis-utbyggnaden för att skapa en ångestladdad befolkning för sina nya produkter även om det ligger i deras kommersiella intresse. Det är inte ens bevisat att barn på samma sätt som råttor blir rädda och aggressiva om samvaron med modern minskar - kanske de tvärtom blir lyckligare i famnen på kompetent kommunal ersättare?
Om detta kan vi bara spekulera. Tills vidare få vi lita på dagis-nattis-minister Hallenbergs inställning att ju mindre föräldrarna hindras från förvärvsarbete på grund av små barn desto bättre för samhället i stort och alltså också för småttingarna. För egen del beklagar jag såväl min egen som min frus och mina barns barndom eftersom ingen av oss fick tillgång till vare sig dagis eller nattis. Vi fick aldrig genomgå denna anpassnings- och mognadsprocess som tydligen är absolut nödvändig för att bli en positiv och harmonisk svensk. Att vi trots allt överlevt (så här långt) får skrivas på turens konto och på en stark ambition att i varje läge försöka kompensera oss för vår taskiga barndom.