Det som händer i en liten stad hörs vida omkring. Den skandal det innebär att hantera sin personal på ett otillständigt sätt drabbar inte bara de utpekade personerna utan alla kommuninvånare. Ett dåligt rykte innebär att det blir svårare att locka hit nya företag och arbetsgivare, och att få människor att vilja satsa på Vadstena som boendeort och arbetsort. Hur skall vi få de bästa medarbetarna till kommunens många viktiga uppgifter? Hur är Vadstena som arbetsgivare och hur uppfattas stan av sina medborgare och av alla andra?
Vadstena har haft ett bra rykte men det är ett ögonblicks verk att rasera det. Jag uppmanar politikerna att besinna sitt ansvar. Det går inte att låtsas som det regnar och sluta leden. Den som felat, eller uppfattas ha gjort det, bör öppet medge vad som inte var bra och försöka att reparera skadan. Majoriteten har likt strutsar stoppat huvudena i sanden och vill inte se vad som gått snett, när det personliga blandats med det offentliga uppdraget, och när omdömet har sviktat.
Att behandla en enhetschef illa för att han månar om sin personal och sköter sin uppgift på övervägande utmärkt sätt, är att sända ut illavarslande signaler till såväl alla andra anställda som till omgivningen. Detta är inte heller första gången något liknande händer. När flera företrädare för det viktigaste och noblaste yrke som finns, skolans personal, blir felbehandlade av oss andra måste vi reagera. Vi måste lära oss att värna om personalen så som de också gjort mot dem de har ansvaret för. Vi måste göra det för barnens skull.
Vadstena har inte råd att förlora sitt renommé. Olyckliga omständigheter har drabbat andra städer, som invånarna där får leva med och som försvårar deras vardag. Det är alltför lätt hänt och det är inte vad vi önskar oss.
Jag har därför avsagt mig mitt uppdrag som ersättare i Vadstenas fullmäktige. Jag vill inte vara med om detta.
Herman Donnér