Hundratals avtalsmotioner har medlemmarna i Elektrikerförbundet skickat in. Dessa ligger till grund för förbundets krav. Att motparten EIO inte verkar vilja lyssna på vårt fackförbund utan i stället kör på i gammal SAF anda är beklagligt. Därför gör förbundet helt rätt i att varsla till strejk. Vår motpart verkar bara förstå ett språk och det är penningens.
Arbetsgivarna verkar inte vilja lyssna på oss när det gäller de problem som finns inom branschen. I stället så vill de i sedvanlig SAF anda gå till frontalangrepp och försämra på flera områden. Bland annat vill de försämra anställningsskyddet genom att införa olika turordningsregler ute på företagen, vilket kan komma att innebära att det blir en lista för halta och lytta samtidigt som det blir en annan lista för elektriker med småbarn som ofta tvingas vara hemma för vård av sjuktbarn.
Arbetsgivarorganisationen EIO vill även ta bort delar i yrkesutbildningen, som de anser vara för krävande som den är idag. De vill med andra ord sänka utbildningskraven för att bli elektriker, detta i en tid då det ställs allt högre krav på kompetens samtidigt som elsäkerheten måste prioriteras bättre. EIO vill även ta bort den individuella friheten att mäta sina jobb på ackord som överstiger 8 timmar, de vill att Arbetsgivaren själv ska få bestämma över detta.
Många utav medlemmarna inom Svenska Elektrikerförbundet ligger ofta ute på resejobb, vilket innebär att man ligger ute på veckorna. Boendestandarden för dessa grupper har blivit allt sämre och ibland så har till och med lagerytor och byggbodar använts som logiplatser.
Ska vi behöva bo som statarna gjorde på slutet av 1800-talet, när vi befinner oss på 2000-talet? Sedan kan man ju fundera över vilken typ av boendestandard som direktörerna inom EIO brukar ha som lägsta nivå när de är ute och far i sitt arbete.
Dessa problem som finns i branschen vill vi förbättra, men arbetsgivarna verkar vilja det motsatta och gapar ut i falsett när vi lägger ett konfliktvarsel. Detta strejkvarsel hade inte lagts om motparten tagit sig i kragen och insett att det måste till förbättringar på en del områden inom branschen.
Att arbetsgivarna dessutom agerar som de gör mitt i en högkonjunktur är ju rätt obegripligt, då det råder en stor brist på arbetskraft, men de vill väl kanske inte att yrket skall vara attraktivt med sjysta avtal och bra villkor.
För att utveckla och förbättra för alla inom elbranschen och göra yrket attraktivare, så måste arbetsgivarna inse att det finns en motpart på andra sidan förhandlingsbordet som vill göra någonting åt de problem som finns inom branschen och definitivt inte försämra våra kollektivavtal. Men det verkar ju vara på det viset att EIO vill att det ska bli konflikt, så att Svenskt näringsliv kan fortsätta att basunera ut sitt krav på Statliga inskränkningar när det gäller partsförhållanden på arbetsmarknaden.
Hans Andersson