Den borgerliga regeringens försämringar i trygghetssystemen slår allra hårdast mot kvinnor inom vård och omsorg. Är du långtidssjuk prövas sjukskrivningen inom 90 dagar. Kan du inte fortsätta med ditt eget arbete eller omplaceras på samma arbetsplats hänvisas du till arbetsförmedlingen för att söka ett mer "lämpligt" arbete. Efter ytterligare 90 sjukdagar prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden. Då blir du tvungen att söka nytt jobb, i hela landet. Sedan kan den sjukskrivne mista sin sjukpenning, då återstår bara försörjningsstöd (socialbidrag).
Efter massiv kritik har den moderatledda regeringen nu börjat tala om resursjobb för den som inte kan gå tillbaka till den öppna arbetsmarknaden. Men på frågan vad ett resursjobb är, hur och av vem dessa jobb ska skapas, blir regeringen svaret skyldig.
Omkring 60 000 svenskar som i dag har förlängd sjukpenning förlorar sin rätt till sjukförsäkring i januari 2010. Försäkringskassan räknar med att två tredjedelar av gruppen kommer att ha börjat arbeta eller gått i pension - men 20 000 personer kan komma att stå helt utan sjukförsäkring.
Den nya "rehabiliteringskedjan" lägger allt ansvar på den enskilde. Naturligtvis har den enskilde ett ansvar för att snabbt komma in i rehabilitering, men det tyngsta ansvaret för åtgärderna måste ligga hos arbetsgivaren och hos samhället. Den som är sjuk har ytterst små möjligheter att själv påverka vare sig köerna i sjukvården eller att medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering kommer igång. När man dessutom får ut 60 procent av sin lön (om man har tur) och kanske till hör dem som jobbat inom handel eller vård, hur ska man då klara sin ekonomi? Ingen blir frisk av att bli "jagad" i regeringens falska löfte om rehabilitering.
Förutom att detta urholkar försäkringarna så försämras också anställningstryggheten. Det är flest kvinnor som är långtidssjukskrivna och rehabiliteringskedjan gör att jämställdhetsarbetet tar flera steg bakåt. Regeringens förslag är riktigt, riktigt dåligt därför att man utsätter människor som redan har det svårt, för stora påfrestningar.
Vi socialdemokrater tror inte på försämrade villkor och kränkande behandling som drivkraft. Vi kräver i stället stora investeringar i aktiva insatser, i rehabilitering och stöd. Det som regeringen nu rustar ner.
Det behövs en arbetslinje i sjukförsäkringen som ger reella möjligheter för sjukskrivna att återkomma i arbete. Men det får aldrig utformas som en ensidig press på den enskilde utan måste alltid åtföljas av en rätt till insatser som ger förutsättningar att komma tillbaka i arbete. Om alla insatser har prövats och det ändå är omöjligt att få ett ordinarie arbete måste andra aktiviteter träda in med rimlig ersättning eller lön. Ingen ska behöva bli utförsäkrad och enbart hänvisas till att leva på socialbidrag.
Anne Ludvigsson (s) riksdagsledamot