Under de gångna tio åren har mycket skett i Östergötland på detnäringspolitiska området. Strukturomvandlingar, Linköpings Universitetutbyggnad i Norrköping, framväxten av många nya innovativa företag föratt nämna några exempel. På det politiska området har Norrköping ochLinköping kommit att samarbeta allt mera intimt med varandra och ettregionförbund för kommunal samverkan -- Östsam -- bildats. Det senareär utmärkta initiativ.
Som snart avgående lands-hövding skulle jag dock vilja lyftablicken och titta framåt. Samverkan mellan Linköping och Norrköping harkommit för att stanna vare sig man kallar det Fjärde Storstadsregioneneller om man på sikt tror att samverkan mer vetter mot Mälardalen ellerStockholm. Även om vissa åtgärder vidtagits tror jag tiden är mogen förett mera genomgripande beslutsfattande där de tunga avgörandena måsteträffas på politisk nivå.
Detta kommer i ökande grad visa sig nödvändigt för att behålla ochutveckla trovärdigheten i begreppet Fjärde Storstadsregionen. Detgäller inte minst att skapa en plattform -- ett puzzel -- för ettnågorlunda samtidigt beslutsfattande i flera tunga frågor där det intefår handla om att den ena eller andra kommunen framstår som förlorare.
En av naturligtvis flera tänkbara lösningar kan vara nedanstående sjupunkts-program:
1. Linköping går finansiellt och ägarmässigt in i Norr-köpings Hamn.Denna regionala klenod är urtypen för en basplatta i FjärdeStorstadsregionen. Här måste Linköping ställa upp.
2. Frågan om en flygplats i regionen -- Kungsängen ellerSAAB-fältet -- torde lösas automatiskt om statsbidragen tas bort.Kommuninvånare torde knappast någon längre tid vilja betala fleraolönsamma flygfält via kommunalskattesedeln. Köpet av Kungsängen frånNorrköpings kommuns sida skulle även om flygtrafiken upphör kunna sessom en lysande markreservation med tanke på den expansiva vi allahoppas på. Vid omvänt fall gäller motsvarande även Linköping.
3. Universitetssjukhuset (US) i Linköping bildar filial iNorrköping (Vrinnevisjukhuset). Linköpings Universitet har här visatvägen med sina Campus i Norrköping resp Linköping. Vi borde kunnaundvika ett A-lag och B-lag på specialistsjukvården.
4. Ostlänkprojektet gås igenom så att onödiga alternativ eller"tilläggsönskemål" elimineras i pågående järnvägsutredning. Jag trordet finns möjlighet och stark vilja att tidigarelägga projektet men dåfår vare sig kommunal planering eller länsstyrelsearbete blibromsklossar. Tillsättandet av en förhandlingsman, förre Landshövdingeni Sörmland, Bo Holmberg, är ett tecken i skyn. Själv har jag tackat jatill att bistå utredningen som särskild sakkunnig.
5. Gemensam översiktsplanering (ÖP) mellan Norrköping ochLinköping. Är vi en Fjärde Storstadsregion ska planeringen skegemensamt.
6. Ett gemensamt marknadsföringsbolag bildas successivt mellanLinköping och Norrköping. Det är omöjligt att förklara för näringslivoch andra att vi slåss för en gemensam region via två separatamarknadsföringsbolag.
7. Östsam tar sig en aktivare roll med de två störstakommunernas goda minne. Eftersom en "sammansmältning" av Norrköping ochLinköping kräver de omgivande kommunernas aktiva stöd är det naturligtatt de kan påverka processen via det samverkansorgan vi har iÖstergötland.
Avslutningsvis menar jag att en av poängerna med detta utkast tillprogram som jag vid olika tillfällen ventilerat är att undvikalösningar och att försöka lösa varje fråga var för sig. Kanske kan dethär vara på plats att citera ett gammalt kinesiskt ordspråk "Om dutänker för länge på nästa steg kommer du att få tillbringa resten avlivet på ett ben".