En glad norsk välfärdshistoria

Correns serie om äldrevården i Linköping väcker frågan om varför vi ska ha ett beställar-utförarsystem. Har det gjort oss lyckligare de senaste femton åren? Varför inte göra som många norska kommuner i stället: Utveckla andra och mer människovänliga modeller? Det skriver ANNIKA ELMQVIST från Linköping.

Linköping2007-11-28 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots alla oljepengar utvecklades den offentliga sektorn i Norge till en krisbransch under 80- och 90-talen. Skolor förföll, sjukhus lades ned, det var utförsäljningar och neddragningar precis som här. Många kommuner var konkursmässiga.

Norsk Kommuneforbund, motsvarigheten till svenska Kommunal, tog då fram siffror på neddragningarna inom den offentliga sektorn år för år. I analysen framgick att det inte spelade någon roll hur folk hade röstat. Resultatet var detsamma oavsett regering.

En annan slutsats var att den gemensamma välfärden bara fungerar när den är demokratisk, skattefinansierad och utan vinstintressen. Om vi fortsätter att anpassa den till marknaden kommer vi att förlora den. Men tjugo års neddragningar har skapat stora brister. Många anställda och brukare är missnöjda och känner sig överkörda. Därför är det nödvändigt med en rejäl upprustning.

Den norska staden Trondheim med sina 160 000 invånare var först med att testa de här idéerna och de har visat sig vara lönsamma. Kommunen har vänt ett underskott på 175 miljoner år 2003 till ett överskott på 220 miljoner år 2006. Och så här gick det till:

Inför kommunalvalet 2003 fick Kommunalfacket i Trondheim veta att det fanns planer på att sälja ut stadens energibolag. Det beslöt sig då för att dra igång en egen valrörelse, utan kopplingar till något parti. Kommunalfacket fick med sig de flesta lokala industri- och tjänstemannafacken och enades om nitton handfasta punkter som de ville genomföra. Det spelade ingen roll vilket parti som gjorde det - bara det blev gjort.

En av punkterna var att skrota beställar- utförarmodellen. Andra var upprustning av skolor, stopp för privatiseringar, höjda socialbidrag och fullt utbyggd barnomsorg.

Arbeiderpartiet och Socialistisk Venstreparti lovade att genomföra sexton av punkterna. De fick fackens stöd och de vann kommunalvalet.

Beställar-utförarmodellen hade krävt en dyr, onödig byråkrati. Brutaliseringen av arbetsmarknaden med stress, ökade arbetsbördor, osäkra anställningar, ständiga upphandlingar och byten av utförare förde också med sig stora utgifter för sjukskrivningar och annat. Det hade inte räknats in vid upphandlingarna.

Målet är nu att Trondheims kommunala service ska bli effektivare genom samarbete, arbetsplatsdemokrati och aktiva medborgare i stället för konkurrens med privata företag.

I dag prövar tjugonio norska kommuner liknande modeller. Med tryck från norska LO har det socialdemokratiska Arbeiderpartiet svängt från privatiserings- och marknadsanpassning till att säga: "Tiden för privatiseringar är över". Efter ett katastrofval 2001 sitter de nu i regeringen tillsammans med Socialistisk Venstreparti och Senterpartiet.

Visst skulle det vara intressant med en studieresa till Trondheim.

Annika Elmqvist

Läs mer om