Correns serie om Ostlänken visade på ett utmärkt sätt hur det kan gå till bakom kulisserna. Jag tror dock att det är helt rätt att bygga Ostlänken, men inte för att knyta Östergötland till Stockholmsregionen utan för att knyta Sverige till Europa. Ostlänken borde alltså kallas del av Europalänken.
Jag blir orolig över att politikerna har ett så kort perspektiv. I stället för att se 15 till 20 år fram i tiden borde man titta 50 år framåt - vilket är en rimlig avskrivningstid för en så stor infrastruktursatsning som Ostlänken/Europalänken.
Sverige är ett litet land i norra utkanten av Europa och vi måste komma närmare centrum. På lång sikt är järnvägen det enda sättet att lösa detta av framför allt två skäl: Den globala uppvärmningen och att oljan kommer att ta slut.
Växthuseffekten är odiskutabel och att vi måste göra något åt den är uppenbart. Vi måste flyga mindre och transportera mindre folk och gods på vägarna. Järnvägar och sjötransporter måste få upprättelse.
Enligt en internationell definition har ett höghastighetståg en fart av minst 300 kmt. Tåg med lägre fart är snabbtåg. I media framställs Ostlänken ibland som snabbtåg och ibland som höghastighetståg. Förra infrastrukturministern, Ulrika Messing, sade att "det räcker med 250 kmt" utan att lämna någon motivering. Banverket säger att man bygger för en fart av 200+ kmt. Vad gäller?
Höghastighetståg måste vara "i det fria" för att kunna köra med full fart. Många av de korridorer som Banverket presenterat går genom samhällen och andra förträngningar. Det innebär lägre fart och längre restider. Man borde kunna jämföra med motorvägar. De dras utanför städer och samhällen. Borde inte det vara samma sak med höghastighetsjärnvägar?
Lobbyorganisationen Europakorridoren AB skissar på ett höghastighetståg mellan Stockholm och Hamburg. Restiden skulle bli fyra timmar. Med sådana restider blir tåget verkligen ett alternativ.
Lars-Erik Borg