Det viktigaste Svenska kyrkan gör kan aldrig få rubriker i dagspressen. Det är samtal och möten med människor i längtan och sökande efter livets mening. Svenska kyrkan bedriver ett omfattande, rikstäckande arbete med barn, ungdomar och vuxna om livets innersida, om livsfrågor och meningen med livet. Men det handlar också om samtal och möten med människor i yttersta nöd till exempel vid svår sjukdom, om delandet av sorg och saknad. Den personliga själavården hör till Svenska kyrkans främsta arbetsområden. Om sådant behöver ingenting skrivas i tidningen.
Bibelorden i Matteusevangeliet om att gå ut och göra folk till lärjungar är fortfarande angelägna. I dagens internationella missionsteologiska samtal lyfts gärna andra bibelställen fram, till exempel berättelsen om Emmausvandringen (Lukas 24,13-35). Där handlar det om människor som berättar om sina liv, öppnar sig och ger vidare av sin livserfarenhet. Den okände medvandraren som lyssnade visade sig vara Jesus Kristus. När de bröt brödet upptäckte de vem den okände medvandraren var.
Kyrkvärden Bengt Olof Dike efterlyser (Corren 3/1) ställningstaganden från Svenska kyrkan i kontroversfrågor. Svenska kyrkan är i första hand dess medlemmar, från församlingstillhörig till biskop. Ivraren Bengt Olof bedriver därför självkritik. Som medlem i kyrkan har han alla möjligheter att skriva och ta initiativ till handling och förändring. Kriteriet för vad som ska sägas relateras då i vår tradition till vad som i detta sammanhang kan uppfattas som evangelium. Det är inte att lyfta fingret i höjden för att känna vindriktningen utan ett sökande efter det som den förtryckte och åsidosatte kan uppfatta som ett befriande budskap. Det är möjligt att vi inte alltid säger samma sak. I vår kyrkas tradition har olika röster stått för olika alternativ. Det är ett hälsotecken. Låt oss öva oss i respekt för varandra och avstå från att pressa in varandra i samma fålla.
Martin Lind