Vad är det vi strävar efter när vi kämpar för en levande landsbygd? Jo, att få familjer att flytta ut på landsbygden och etablera sig där. De kan slå sig till ro med tryggheten att affär och skola och mycket övrig service finns nära. Affärerna är så mycket mer än bara affärer, de är ombud för tips och trav, Apotek, Systembolaget, i många fall tankningsmöjlighet och i förekommande fall "internetcafé" - det sistnämnda i orter där det kan vara omöjligt att skaffa Adsl. Man driver vattenföreningar ideellt för att klara vattenförsörjningen. Vad gör politikerna för att tillgodose möjligheterna att överleva på landsbygden?
Jo, man höjer bensinskatten och bilförsäkringspremien så att pendlingen blir så dyr att den nästintill omöjliggör arbetspendlingen.
Man försämrar vår socialförsäkring så att de som vill knappt törs satsa på att bo på landet, då krävs lite bättre skydd om någonting skulle hända (det är inte lika lätt att ändra sitt boende om man har satsat på att bo på landsbygden).
Man rotar i arbetsrätten, vilket skapar ännu mer oro hos den grupp som jag beskrivit.
Detta är lite av vad alliansen med språkröret Maud yrkar på, och ingen inser att det är ett direkt hot mot en levande landsbygd. Likaså mot sjuka och arbetslösa, för inte skapar man många arbetstillfällen för dem som är behäftade med lite skavanker.
Visst ska vi vara ett parti för dem som befinner sig på och omkring "Stureplan" och verka för att de överlever, men jag tror inte deras vardag är lika knepig att få att gå runt som de som bor utanför denna lilla bit av Sverige.
Lämna lite andrum för dem som har det svårt i vårt samhälle. Hittills har det bara varit "så kallade åtgärder" som drabbar dem som redan ligger.
Har varit centerpartiet trogen sedan 1972 men det börjar kännas som att man befinner sig på gungfly. Lite som att ha gått vilse.
Peter Gustafsson