Högst löneökningar för alla grupper i sektorn 2007. Näst högst på hela arbetsmarknaden sedan 1995. Så ser det ut för Vårdförbundets medlemmar. Ändå går de ut i strejk med krav på dubbelt så mycket som alla andra fått för de närmsta två åren. Nu arbetar arbetsgivarna i Östergötland intensivt för att säkra patientsäkerheten under en eventuell konflikt.
Landstinget i Östergötland tillsammans med Norrköpings kommun är några av de arbetsgivare som är varslade. Varslet är omfattande och svårt att överblicka. Det innebär att det kan bli svårt att planera hur arbetet ska upprätthållas och patienterna få vård.
Vårdförbundets agerande är orimligt och oansvarigt. De har sagt nej till två medlarbud som hade gett dem minst lika mycket som andra grupper. Att gå till konflikt drabbar allmänheten och riskerar bli samhällsfarligt. Patienter kan bli lidande för att Vårdförbundets medlemmar ska få ett avtal långt över alla andra grupper både inom sektorn och på arbetsmarknaden.
En av orsakerna till att Vårdförbundets kongress sa nej till medlarnas bud var att de inte tror på de lokala arbetsgivarnas vilja och förmåga att värdera förbundets medlemmar.
Men den gemensamma statistik som vi har med Vårdförbundet visar på ett utfall på sammanlagt 4,3 procent förra året. Det är mer än dubbelt så mycket som det centrala avtalet garanterade Vårdförbundets medlemmar. Ett tydligt tecken på att de lokala arbetsgivarna värderar förbundets medlemmar mycket högt.
Även i ett längre perspektiv är Vårdförbundet vinnare. Sedan 1995 har förbundets medlemmar fått mer än andra i landstingen. Under samma tid var det bara industrisektorn som låg högre enligt SCB.
Därför är det obegripligt hur Vårdförbundets ledning kan framställa sina medlemmar som förlorare. Varför inte i stället vara stolta för det man åstadkommit och jobba vidare med att utveckla den lokala lönebildningen, som hittills gett mycket goda resultat för Vårdförbundets medlemmar.
Medlarnas slutbud, som låg i nivå med andra avtal på arbetsmarknaden, godkändes av Vårdförbundets styrelse, medan deras kongress sa nej. Därefter har förbundet gått tillbaka till sina ursprungliga krav utan tecken på att vilja förhandla eller kompromissa. Dessa krav kostar cirka 15 procent på två år. Det är mer än dubbelt så mycket som andra grupper fått för samma period.
Vi kommer inte att förvärra situationen genom motåtgärder. Vi vill snarast nå fram till ett avtal. Men då måste Vårdförbundet ta sitt ansvar och komma tillbaka till förhandlingsbordet. Att varsla om strejk därför att man inte får igenom omöjliga lönekrav, är direkt oansvarigt.
Sveriges Kommuner och Landsting har varit beredda att svara ja till båda medlarbuden och därmed ta vår del av samhällsansvaret. Nu ligger bollen hos Vårdförbundet.
Ingela Gardner Sundström