I går firade barn i alla åldrar och i alla familjekonstellationer sina mammor på Mors dag. Vissa av barnen har två mammor, vissa har en. Många har också en pappa. Men gemensamt är att de alla har fötts eller blivit adopterade av minst en kvinna. Samtidigt finns det många kvinnor som inte vill något annat än att bli firade denna dag, men som inte fått möjligheten. Det gäller alla som är ofrivilligt barnlösa, som lever i relationer såväl som ensamstående.
2005 tog Sverige äntligen steget och tillät insemination av lesbiska par. Men ännu, trots en majoritet i riksdagen, får ensamstående inte lov att insemineras i Sverige. Hur kan detta komma sig? Har Sverige helt enkelt en konservativ politikerkår som varken vågar eller vill se hur samhället egentligen ser ut? Våra grannländer som exempelvis Danmark, Finland, Lettland, England och Belgien gör en helt annan tolkning av vad modern familjepolitik är och tillåter insemination för ensamstående.
Vi ser i dag en mängd olika familjekonstellationer och det finns ingen forskning som visar att detta skulle vara skadligt för barnen på något sätt. Det är ofta våra egna tankar, påverkade bland annat av uppväxt och kultur, som sätter gränserna för barn- och familjepolitiken, inte vad som faktiskt är det bästa för barnen.
Föreningen Femmis (Frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF) och Miljöpartiet de Gröna anser att ensamstående kvinnor ska få rätt till insemination i Sverige. Självklart är det inte en mänsklig rättighet att få barn. Däremot är det en mänsklig rättighet att inte diskrimineras när det gäller barn på grund av sitt civilstånd. Det viktigaste för barnet är att det omges av kärleksfulla vuxna. En stabil och trygg familjesituation påverkas varken av antalet vuxna i familjen eller av deras kön eller sexuella läggning.
Kristdemokraterna är den stora bromsklossen med sin traditionella syn på vad en familj är och vilka delar den bör innehålla. Den synen är dock långt ifrån verkligheten. Oavsett vad kd tycker insemineras hundratals svenska ensamstående kvinnor utomlands. Detta är förenat med höga kostnader för den enskilde, en enorm osäkerhet och också en stor social press eftersom kvinnorna faktiskt gör något som inte är lagligt i Sverige.
Centerpartiet och folkpartiet är uttalat positiva till en lagändring medan moderaterna är försiktigt positiva. Så varför inte agera nu och bifalla någon av alla de motioner som lagts fram i riksdagen under årens lopp? Det vore den bästa av presenter för många ofrivilligt barnlösa kvinnor och för alla andra som anser att det är hög tid för Sverige att anta en modernare insemineringslagstiftning.
Gunvor G Ericson
Maria Gudmundsson