Lisa Abramovicz (23/2) ifrågasätter fakta i min replik angående dialog med Hamas. Det finns skäl att bemöta henne.
Jag skrev att dialog föregick fredsavtalen på 1990-talet vilket Abramovicz menar är fel. Faktum är att den 9 september 1993 utväxlades tre brev mellan Israel och PLO varav det ena handlade om att PLO erkände Israels rätt att existera, ett annat var Israels erkännande av PLO som palestiniernas representant. Den 13 september 1993 undertecknades en omfattande principdeklaration i Washington av Yitzhak Rabin och Yasser Arafat om att uppnå "en rättvis, varaktig och allomfattande fred". Denna låg sedan till grund för de fortsatta förhandlingarna. Ingen mer än Abramovicz tror att dialogen började först den 10 september det året eller att erkännandena kom samtidigt av en slump.
För att ge tyngd åt argumenten hänvisar Abramovicz till att även FN ställer krav på Hamas. Det är samma FN som i två resolutioner, 242 och 338, kräver att Israel ska dra sig tillbaka från de områden som ockuperades 1967. Det vore intressant att höra hur Abramovicz resonerar kring dessa eftersom Israel tvärtemot och i strid mot internationell rätt både har ockuperat och annekterat mark. Det kan rimligen inte vara så att en del resolutioner kan villkoras medan andra ska utföras utan motprestationer. Min poäng är inte att söka döma i skuldfrågan utan jag understryker istället att problematiken i Gaza inte kan lösas utan att situationen i de övriga ockuperade/annekterade områdena hanteras. I den förhandlingen måste de parter som har en roll i konflikten delta.
Slutligen menar Abramovicz att stödet för Hamas sjunkit till följd av senaste konflikten. Bitte Hammargren (Svd 090206) menar tvärtom att stödet för Hamas ökat sedan april 2008 till i dag från 19,3 till 28,6 procent. Under samma period sjönk stödet för Fatah från 34 till 27,9 procent.
Niklas Nyström