I sin debattartikel "Är svenska domare för litet religiösa" (23/12) påstår Gerda Antti att Migrationsverket vill utöka sitt etiska råd med en imam och hon undrar om verket inte litar på domstolarna. Vidare undrar hon om det ska bli verkets policy framöver att de individuella rättigheterna ska få ge vika för gruppidentitetens större rättigheter.
Uppriktigt sagt har jag svårt att förstå vad Anttis frågeställningar har med Etiska rådet sammansättning och funktion att göra. Antti, som har suttit i Migrationsverkets etiska råd sedan ett antal år tillbaka, verkar ha missförstått både sin roll som ledamot och om etiska rådets uppdrag och funktion.
Frågor om etik och bemötande är betydelsefulla i Migrationsverkets verksamhet. Ett etiskt råd inrättades vid myndigheten 2002 efter beslut av den dåvarande generaldirektören. Rådets funktion är att på Migrationsverkets begäran yttra sig i verksamhetsfrågor som kan kräva etiska överväganden. Rådets uppgift är alltså inte att uttala sig om hur juridik ska tolkas. År 2005 fick rådet en mer formell ställning. Bland annat infördes en ordning som innebär att rådets ordförande och ledamöter utses av regeringen.
Migrationsverket, som ser möjligheter att ytterligare stärka det etiska rådets funktion, har lämnat ett förslag till regeringen om att se över rådets sammansättning. Bakgrunden är följande:
Den nuvarande sammansättningen av ledamöter innebär att det finns ledamöter som företräder flera områden och perspektiv. Den samlade kunskap och erfarenhet som finns samlad hos rådet inom exempelvis juridik, humaniora och samhällsvetenskap är mycket värdefull. Dock saknas företrädare som speglar samhällets etniska och religiösa mångfald. Eftersom verksamheten vid Migrationsverket rör människor med blandad etnisk och kulturell bakgrund är det av särskild vikt att det i det etiska rådet finns personer med annat etniskt ursprung än det svenska. Mångfalden skulle också främjas av att olika trosuppfattningar fanns företrädda i rådet. En ökad mångfald skulle främja rådets legitimitet och ytterligare bidra till att etiska frågeställningar blir allsidigt belysta.
Migrationsverkets förslag har alltså ingen koppling vare sig till domstolarna, som prövar våra avslagsbeslut i tillståndsärenden, eller innebär någon form av policyändring för vårt uppdrag och vår verksamhet.
Mikael Ribbenvik