Varför är norska, danska, finska, franska, spanska och tyska tv-kanaler så osynliga i Sverige? Våra nordiska grannländer liknar oss, de stora språken i Europa studerar vi i skolan, och det anses inom EU viktigt att behärska flera språk.
Det är en gåta att de stora EU-länderna är så frånvarande i svensk tv. Inte har det blivit någon nämnvärd skillnad sedan vi gick med i EU heller. Sverige är ett av få länder som inte klarar EU:s direktiv om att minst 50 procent av tv-kanalernas sändningar skall vara europeisk produktion, konstateras i en rapport från 2009. Direktivet är tillkommet för att främja europeisk tv-produktion och därmed säkerställa en kulturell mångfald hos medlemsländerna. I stället är det amerikanskt som dominerar de svenska tablåerna.
Den här iakttagelsen stämmer mycket väl överens med den undersökning av språkfördelningen vad gäller sända långfilmer i svenska tv-kanaler, under ett år, år 2006 Den talar sitt tydliga språk. Nästan 80 procent av alla långfilmer i svenska tv-kanaler är engelskspråkiga, och bara sex procent av filmerna är svenska och nyare än 25 år. Åtta procent av filmerna är svenska och äldre än 25 år, och filmer från alla övriga språkområden delar på resterande drygt 6 procent
I stället är det en stor dominans från USA i det utländska programutbudet i många svenska kanaler. Granskningsnämndens rapport "Svenskt tv-utbud 2008" visar att 11 procent har amerikanskt ursprung i det totala programutbudet för SVT1 och SVT2 medan TV4 låg på 33 procent. Men det är ändå ingenting jämfört med TV3:s 83 procent, Kanal 5 med 71 procent och TV6 med 81 procent amerikanskt material. EU-direktivet om hälften europaproducerat gäller även dem, trots att de sänder från London.
I Sverige är det inte lätt att få in kanaler från övriga Europa (Storbritannien undantaget) hos Boxer, Viasat eller Comhem. Även norsk och dansk tv är satt på undantag och räknas till "modersmålskanaler", som tv-tittare i Sverige måste specialbeställa.
Den världsbild medierna visar påverkar oss alla. När vi hela tiden ser anglosaxiska miljöer i flertalet tv-kanaler, blir det sedan detta som man förväntar sig att se, och det blir också detta som till stor del sänds. Litet som ett självspelande piano, fastän utbudet egentligen inte alls motsvarar vad som finns i vår omvärld. Det finns all anledning för riksdagen att främja ett mer allsidigt utbud, som till exempel att varje kabelföretag har i uppdrag att ha med åtminstone en allmännyttig tv-kanal från respektive. nordiskt land i företagets basutbud.
I Sverige är vi lite allergiska mot att kvotera i medieutbudet. Det går ju emot vår föreställning om fria medier. Tyvärr ökar nog inte förståelsen för Europa och språkintresset i skolan förrän det blir mer självklart att kunna lyssna och titta på andra språk och kulturer än de anglosaxiska.
OLLE KÄLL, PER-ÅKE LINDBLOM, MEDLEMMAR I NÄTVERKET SPRÅKFÖRSVARET