Sedan september 2008 har den globala finanskrisen varit en realitet. Efterfrågan på våra exportprodukter har halverats. Följden har blivit att tiotusentals svenskar förlorat jobbet.
Regeringen har målmedvetet arbetat för att återskapa stabiliteten på finansmarknaden, värna statens finanser och prioritera välfärdens kärna. För att slå vakt om vården av våra sjuka och gamla och utbildningen av våra barn avsatte regeringen under våren 17 miljarder kronor till kommunerna och landstingen.
Socialdemokraterna vill se ännu större satsningar. Minns man inte de våldsamma budgetunderskotten i början av 1990-talen? Minns man inte de tuffa krispaketen över blockgränserna som till slut var det enda motmedlet?
Sedan 1990-talet har svenska politiker infört utgiftstak och skapat ordning och reda i statsfinanserna. Men ytterligare ett viktigt steg vi tagit sedan den förra krisen är medlemskapet i den Europeiska Unionen.
EU bildades efter andra världskriget för att förhindra krig mellan Europas länder. Under finanskrisen har EU emellertid visat sig viktigt för mer än att vakta freden och förebygga krig. Redan tidigt i höstas kunde EU:s ledare snabbt enas om de gemensamma åtgärder som behövdes för att återskapa stabilitet på finansmarknaden. En stabilitetsplan utarbetades på rekordtid, där EU-länderna samlat vidtog åtgärder som dels riktade in sig på att lösa problemen i de inhemska bankerna, dels förhindrade att problemen spreds vidare i de finansiella systemen. Hur hade detta fungerat om EU inte funnits?
För oss Kristdemokrater, som tillhör den partifamilj som grundade EU, är det självklart att EU inte ska lägga sig i det som vi i Sverige nationellt och kommunalt kan bestämma bättre själva. Men det finns utmaningar kring fred och säkerhet, miljö och finanskris som Europas folk står inför som är så omfattande att de bara kan hanteras i gemenskap mellan folken.
Mats Odell