Nils Lundgren (JL) skriver i Corren (6/3) att vi liberaler bör förkasta euron, trots dess viktiga symbolvärde för ett enat och fredligt Europa och trots att alla seriösa bedömare drar slutsatsen att utan euron hade den ekonomiska krisen varit långt värre. Då hade Europas regeringar, likt Sverige, fått varsin valutakris på halsen med urholkad köpkraft och höjd inflation som följd. Protektionisterna hade fått ännu mera vatten på sin kvarn.
I grunden är den svenska ekonomin välskött men i kristider flyr kapitalet till större valutor vilka uppfattas som säkrare. När kronan försvagas mot andra valutor blir allt som produceras i utlandet dyrare. Svenskarna blir fattigare. Lundgren verkar inte ha något emot detta. Han skriver till och med att vi lika gärna kan bada i Tylösand som i Thailand och strunta i att köpa BMW. Kan någon vara så vänlig och upplysa herr Lundgren om dagens badtemperatur i Tylösand och samtidigt passa på att nämna att Sverige inte äger några egna bilmärken?
En del svenska exportföretag får det lättare att sälja sina varor utomlands när kronans värde försvinner men den nuvarande lågkonjunkturen karaktäriseras främst av fallande efterfrågan på exportmarknaderna. De verkliga förlorarna är landets små- och medelstora företag som inte kan försäkra sig mot valutakurssvängningar. För dem är kronans jojofärder en osäkerhetsfaktor i en tid då de behöver färre handelshinder, inte fler. Professorn i nationalekonomi Harry Flam uppskattar att Sveriges handel skulle ha ökat med tolv procent om vi varit med i valutaunionen från början.
Lundgren hävdar också att lönekostnaderna på den svenska arbetsmarknaden inte är tillräckligt flexibla för att hantera en ekonomisk störning utifrån. Men det färska Metallavtalet visar på motsatsen: det finns flexibilitet och självbevarelsedrift i en undantagssituation, oavsett om vi har euron eller inte. Euromotståndarna har också alltid sagt att ett svenskt inträde skulle leda till massarbetslöshet, sänkt levnadsstandard och urholkad demokrati. Så har inte skett i Finland som var med i euron från början. Där skänker nu euron stabilitet och förutsägbarhet för både företag och hushåll. Flera svenska kommuner har infört euron som en parallell valuta för att underlätta för turister och lokala företagare. Ute på kontinenten knackar flera länder på dörren till eurosamarbetet. De vill ha den stabilitet som det innebär att vara med i ett stort valutaområde.
Vi vill inte ha euron för dess egen skull utan för att lättare kunna göra bra och angelägna saker. Stabila inkomster och pensioner, god vård, bra skola genom bättre skydd mot valutaosäkerhet och dessutom större utrikeshandel. Därför säger vi liberaler ja till Europa och ja till euron.
Olle Schmidt
Carl B Hamilton
Karin Granbom Ellison