Smältande inlandsis på Grönland och extrema väderleksförhållanden har övertygat de flesta om att klimatförändringarna kräver politisk handling.
Det som hänt den senaste tiden har också understrukit behovet av att trygga den europeiska energiförsörjningen. Energiförbrukningen ökar samtidigt som allt fler länder överväger att avveckla sin kärnkraft. Vi har redan sett att Ryssland efter eget godtycke kan öppna och stänga gaskranarna. Det är inte en hållbar situation när prognoserna visar att vi kommer att vara tvungna att importera upp mot 65 procent av vår energi 2030 om vi inte ändrar vår energipolitik drastiskt.
Behovet av att ta gemensamma krafttag för att trygga en stabil och miljövänlig energiförsörjning är akut. Det var också en av grundtankarna i det energipaket som kommissionen lade fram i januari - ett första steg på vägen mot en ny och samlad energipolitik för Europa.
Paketet som undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer på toppmötet i mars innehåller bland annat målsättningen att minska koldioxidutsläppen med tjugo procent fram till 2020. Förnybar energi ska stå för en femtedel av det totala energiutbudet.
Samtidigt har vi åtagit oss att öka andelen biobränslen inom transportsektorn till tio procent. Det finns flera fördelar med att öka produktionen av förnybar energi i EU, både för jordbruket, ekonomin och inte minst för miljön.
En miljövänligare transportsektor är a och o om vi ska kunna minska växthusgaserna. Även om koldioxidutsläppen från industrin, jordbruket och de europeiska hushållen minskar så är trenden den motsatta i transportsektorn. Trafiken till sjöss, på land och i luften står redan för en fjärdedel av våra koldioxidutsläpp, och utan åtgärder kommer kurvan att fortsätta peka uppåt.
En del av lösningen heter biobränslen, men utöver detta kommer vi nästa år också att lägga fram en rad förslag för att bekämpa miljöpåverkan från den växande europeiska fordonsparken.
Biobränslen har blivit kallade allt från ett historiskt misstag till en räddare i nöden för världens växande energibehov. I verkligheten är läget mer nyanserat.
Miljövinsterna av att använda biobränslen beror på produktionsmetoden. De former av biobränslen där man använder kol i produktionen har dåliga koldioxidsiffror. Men detta är snarare undantag än regel i Europa, där den vanligaste metoden ger en koldioxidminskning på i genomsnitt 35-50 procent.
Självklart har Europa inte all den jordbruksmark som krävs för att möta den växande efterfrågan på energigrödor - en del av efterfrågan måste därför täckas genom import.
Det finns dock ingen logik i att importera biobränslen som det gått åt mer koldioxid att producera än vad man sparar vid förbränningen. Växthusgaserna skapar global uppvärmning oavsett om de kommer från Asien eller Småland. Kommissionen kommer därför att kräva en garanti för att importerade bränslen inte har med sig miljönackdelar i bagaget.
Blickar vi framåt kommer ytterligare tekniska framsteg att göra det möjligt att lägga ribban för miljöskydd ännu högre. Andra generationens biobränslen ligger miljömässigt sett i samma kategori som vindkraft, men trots stora framsteg kan produktionen inte förväntas bli lönsam före 2015. Därför spelar första generationens biobränslen fortfarande stor roll om vi ska kunna nå vårt mål 2020.
Förutom energigrödor finns det en rad möjligheter att producera ren och förnybar energi inom jord- och skogsbruket. Vi kan producera el och värme genom förbränning av halm, skogsavfall och energiskog eller av stallgödsel som rötas i en biogasanläggning. Detta är miljövänlig energi som till viss del lättar miljöbördan från den europeiska djuruppfödningen och innebär ytterligare vinster.
Det är också möjligt att producera biodiesel av överskottet av animaliskt fett från slakterier och döda djur. En hittills förorenande förbränningsprocess omvandlas därmed till en positiv energikälla, vilket dessutom ligger helt i linje med jordbrukets filosofi, att inget ska förfaras.
Energipaketet är bara början på en rad ambitiösa politiska initiativ på EU-nivå och i medlemsstaterna. Sverige rider på denna miljövåg, främst för att det i dessa länder finns både vilja och innovation, teknisk expertis och jordbruk som kan leverera lämpliga råvaror - grundförutsättningarna för en energipolitik som satsar på förnybarhet.
Mariann Fischer-Boel