Margot Wallström klarade sig, liksom för fem år sedan, väl genom parlamentets "grillning" av den nya EU-kommissionen. Hennes uppgift då var inte lätt - att få ett EU som dittills varit ensidigt inriktad på tillväxt och konkurrens att förstå vikten av hållbar utveckling. Men hon har lyckats. Både på klimatområdet och inom till exempel kemikaliepolitiken har hon fått ta tuffa strider, ibland globalt, men också nått stora framgångar.
Uppgiften nu är nog svårare. Hon ska få unionens institutioner att dra åt samma håll, lotsa fram processen till ett nytt fördrag, vilket i dag ser näst intill hopplöst ut - och samtidigt öppna en rätt sluten union för dialog och kommunikation med medborgarna i 25 länder.
Unionen har varit framgångsrik. Vi har den längsta fredsperioden i Europas moderna historia, 60 år nästa år! Man har lyckats avskaffa handelshindren och hindren för människor att resa mellan 25 länder i det som tidigare var en kluven världsdel. Unionen har växt från 6 länder till 9 till 15 och nu 25. Fascistiska diktaturer i Sydeuropa och kommunistiska i Öst har blivit stabila demokratier och dynamiska ekonomier inlemmade i en ekonomisk och politisk union.
Ändå räcker det inte. Nu står EU inför en kanske än större uppgift: att få allt detta att ge de resultat man har avsett så att det märks i människors vardag. Och -- se till att medborgarna är med! Då är det nödvändigt att stanna upp och reflektera innan EU bara rusar vidare.
I utfrågningen antydde Margot tre viktiga teman.
1) EU ska inte propagera! Tror vi att det vi gör är tillräckligt bra ska det räcka med att informera och skapa dialog.
2) Vi behöver transeuropeiska nätverk inte bara för el och transporter, utan för dialog, mänsklig kontakt och demokrati. Vi måste bygga mötesplatser, fysiska och virtuella - ett nätverk av europeiska universitet, folkhögskolor, debattfora, folkrörelser. Hon pekade på sitt hjärteprojekt, att i det gamla tyska nazilägret Theresienstadt, i dagens tjeckiska Terezin, bygga ett sådant forum.
Man skulle kunna hänga på idén att skapa en pendang till Terezin i EU-parlamentets oftast tomma byggnad i Strasbourg. Det vore en poäng om dessa två platser med sin svarta historia av krig och utrotning, Strasbourg och Theresienstadt, en i det gamla västeuropeiska EU och en i det nya Europa, kunde bli de två första naven i ett nytt transeuropeiskt demokratinätverk.
3) EU måste närma sig människorna, även de kritiska, genom att till exempel anordna alternativkonferenser vid EU:s toppmöten, där många samhällsintresserade och folkrörelser kan samlas till kritisk debatt och dialog med EU:s institutioner. Detta skulle kunna bli ett led i att skapa en europeisk offentlighet, en debatt mellan människor och organisationer, i medierna och så vidare som stegvis utvecklar ett politiskt och kulturellt tankeutbyte över gränserna.
Om någon ska kunna lyckas med detta är det nog Margot Wallström. Det har spekulerats om att hon skulle bli maktlös, därför att hon inte sitter på något eget "sakområde". Jag tror det kan bli precis tvärtom - att funktionen kan bli en absolut nyckelpost för att lösa unionens problem. För demokrati är ett sakområde, i dagsläget till och med ett av unionens absoluta kärnområden.