Håkan Stensson beskriver (Corren 15/6) en situation där biologiskt kunniga skogsägare brukar svensk skog så att den biologiska mångfalden bevaras. Det vore utmärkt! Ett problem bara: Verkligheten ser inte ut så.
Globalt sett är hoten mot mångfalden överväldigande, med kraftigt förhöjd och accelererande utdöendetakt, och Sverige är inget undantag. Vår rödlista omfattar ett mycket stort antal arter och vi kommer med nuvarande politik och praxis inte att nå de mål som är uppsatta för bevarande av biologisk mångfald till 2010. Många hotade arter är knutna till skog och kopplingen mellan utarmningen och skogsbrukets utformning är tydligt påvisad av forskning.
Naturvårdsverkets sammanställning (2008) visar att många skogsfåglar har - i vissa fall dramatiskt - minskande populationer i ett 30-årsperspektiv, medan situationen tycks ha stabiliserats något de senaste tio åren. Med dagens sänkta anslag till bevarande av biologisk mångfald, och den misstro mot reservat som bland annat Håkan Stensson och Lars-Erik Nilsson (M) (Corren 9/6) ger uttryck för är risken överhängande att utförsbacken för skogsfåglarna fortsätter. Naturreservat är det säkraste sättet att bevara arter.
Sverige ligger dåligt till avseende skogsskydd - många fattiga länder skyddar avsevärt mer än vi. Vi lever inte upp till våra internationella åtaganden om skydd av mångfalden utan tillåter fåglar och andra organismer att fortsätta gå bakåt i våra skogar.
Att i detta läge, som Håkan Stensson, hävda att allt är frid och fröjd om bara skogsägarna får sköta skogen efter eget godtycke och slippa naturreservat, anser vi östgötaornitologer är världsfrånvänt. Dessutom, att kalla människor med djupa - både akademiska och praktiska - kunskaper om naturvårdsbiologi för kamerala idioter är faktiskt direkt korkat.
Kjell Carlsson