Correns ledarsida hävdar att projekt som Fairtrade kan bromsa utvecklingen i fattiga länder.
Bakom detta ligger ett "allt eller inget"-tänkande: Först när EU har avskaffat sina tullar och importrestriktioner kan utvecklingsländernas bönder sälja sina produkter på samma villkor som västvärldens. Men ett sådant resonemang är cyniskt.
Linköpings stiftsgrupp inom Kvinnor i Svenska kyrkan (KviSk) har deltagit i förberedelserna inför Linköpings ansökan om att bli en Fairtrade City. Vi har mött ett stort intresse för att kunna köpa rättvisemärkta varor. Och till skillnad från Corren inser vanliga medborgare att vägen mot rättvisa börjar med att var och en tänker efter för egen del om hur världen borde se ut.
Corren anser att om Linköpings kommun börjar köpa in rättvisemärkta varor till de kommunala verksamheterna så kommer man att skänka bort skattebetalarnas pengar på ett orättfärdigt sätt.
Detta är absurt. Varje dag handlar kommunen med företag som har till uppgift att sälja varor eller tjänster - men också att generera vinst för att kunna driva verksamheten vidare. Corren är ju en ivrig förespråkare för fri företagsamhet, men tydligen gäller dessa principer inte de som handlar med rättvisemärkta varor. Där blir vinst fult, vilket är en märklig tankekullerbytta.
KviSk förespråkar rättvis handel. I stället för att sitta och vänta på att de ideala förhållandena ska uppnås med marknadens och politikernas hjälp vill vi göra det vi kan nu.
Vi vill kunna köpa mer rättvisemärkta varor och vi noterar att de stora butikskedjorna allt oftare erbjuder oss den möjligheten - ibland till och med till extrapris.
Vi hoppas att Linköpings politiker - liksom de i Norrköping redan har gjort - fattar ett beslut om att försöka leva upp till de villkor som ställs på en Fairtrade City. Ett litet steg på vägen mot rättvisa är bättre än inget alls och en tydlig symbolhandling.
Birgitta Nyrinder
May Johansson