Det har varit massor med diskussioner kring färdtjänsten i Linköping, främst i samband med att Samres AB tog över verksamheten för några år sedan. Tanken var antagligen att det skulle bli billigare eftersom allting skulle bygga på samåkning i allt större utsträckning. Broschyrer skickades ut om "Den goda resan".
Men blev det så? Har kommunen verkligen undersökt hur mycket billigare det blev? Så värst mycket billigare i det långa loppet kan inte jag tänka mig att det har blivit, och framför allt vilken service får kunderna? Uruselt! Det finns inte nog med bilar, väntetiden kan vara lång och dessutom får man sitta i färdtjänstbilen orimligt lång tid innan man väl är framme vid målet, vilket är fruktansvärt jobbigt. Jag har varit med om en timme i färdtjänstbilen. En resa som normalt sett tar 15 till 20 minuter. Det finns äldre människor och andra handikappade som inte klarar av det lika bra som jag gör, och dem är det synd om.
Jag som är beroende av färdtjänst både till arbetsförmedlingen och till sjukvården, ja vart jag än ska, är tvungen att ta färdtjänsten. Så jag kan intyga att färdtjänsten inte fungerar. De flesta chaufförer är vänliga och serviceinriktade men det är också allt. Har man en tid att passa kommer man antingen alldeles för tidigt eller, om man nu har tur vill säga, några minuter för sent. Men för det mesta gäller även där att man normalt kommer alldeles för sent - speciellt nu på sommaren då antalet bussar har dragits in rejält.
Kommunen måste spara. Det är det svaret man får då man ringer Samres och vill beställa en bil. Låt oss säga att jag vill ha en bil klockan halv ett på eftermiddagen. Istället blir jag erbjuden en klockan ett. Men, säger jag: Jag vill ha halv ett eller möjligtvis tjugo över tolv. Nej, säger tjejen på andra sidan linjen. Vi får inte söka mer. Anledningen till detta är att kommunen måsta spara. Förutom svaret man får så blir man även nonchalant behandlad då man ringer. Vilken annan målgrupp skulle foga sig i att bli så bemött. Ja det kan man fråga sig. Men sjuka och handikappade människor kan man visst köra över på det sättet.
Ibland när man ringer till Samres blir man dessutom automatiskt kopplad till Lettland där vissa knappt ens förstår svenska. Jag vet inte hur många jag talat med, och hur tydligt jag än har pratat har de inte förstått. Det är ett helt företag att ta sig ut ibland, och fruktansvärt jobbigt. Det är många som inte får sin träning och inte ens kan ta sig ut därför att de inte orkar med allt detta. Så ska det inte vara och när samhället behandlar sina sjuka och handikappade på det sättet så är det en skandal!
Helene Andersson