Den 12 maj argumenterar Kenneth Winsborg i Corren för att staten skall sänka sin marginal på bensinpriset eftersom man märkt av en höjning. Det är nu uppe i 13 kronor litern. Han argumenterar för en effektiv samhällsutveckling och att staten bör ta sitt ansvar genom att sänka skatten. Detta är populistiskt och kortsynt. Winsborg ser inte längre än dit näsan räcker - till priset vid pumpstationen.
Priset består av olika delar - råoljepris, hanteringskostnad och skatt. Syftet med skatten är att dämpa förbrukningen som annars skenar iväg. Skattesänkning skapar ett än större beroende, när utvecklingen börjar bli riktigt dramatisk.
På bara en månad har råoljepriset stigit med 25 procent, från 100 till i dag 127 dollar per fat. Kenneth och många andra borde fråga sig varför.
Det är en utveckling som knappast staten råder över. Oljan är på väg att sina - peakoil. De finns grupper som länge propagerat för ett uppvaknande, utan att bli hörda. Vi borde fundera på hur vårt samhälle skall fungera med ett literpris på 50 kronor och mer. Vi är snart där.
Enligt SPI (petroleuminstituet) har den senaste månadens utveckling inneburit en högst måttlig ökning av konsumentpriset, men betydligt mer dramatisk på råoljepriset. Den statliga skatten är en prisbuffert som vi kan behålla inom landet medan råoljepriset försvinner ut ur landet. I stället för att frånhända oss ekonomin, borde insatserna inriktas på att radikalt minska förbrukningen. Ju längre vi väntar, desto svårare blir omställningen. Och vi kan inte välja.
Olov Fahlander