Fastighetsskattens avskaffande och införandet av en kommunal avgift har skapat upprörda känslor. Nu vill många plötsligt försvara fastighetsskatten.
Men fastighetsskatten är den skatt som svenska folket för något år sedan ogillade mest. Över 70 procent ville antingen att den avskaffades helt eller att den kraftigt sänktes. Bakgrunden till opinionen var att skatten kändes orättvis, byggde på ett godtyckligt taxeringssystem och inte var kopplad till några inkomster.
Den senaste fastighetstaxeringen signalerade kraftiga skattehöjningar på i genomsnitt 25 procent. På många håll var höjningarna betydligt högre. Det som hänt var att hus i grannskapet sålts med god vinst eller att man själv med redan beskattade pengar investerat i en ny värmeanläggning eller liknande.
Nu tycks allt detta vara glömt och politiker och debattörer klagar och från vissa håll hänger man på de nya opinionsyttringarna och lovar ett återinförande.
Men vad går kritiken ut på? Är det verkligen fastighetsskatten man vill ha kvar?
Nej, kritiken handlar egentligen om hur avskaffandet ska finansieras. Många reagerar över nivån på den föreslagna kommunala avgiften på 4 500 kronor. Och de som planerar att sälja inom de närmaste åren eller har gamla uppskov ser sig som förlorare då reavinstskatten ska öka från 20 till 30 procent.
Den här kritiken är berättigad.
Det kan starkt ifrågasättas om 4 500 kronor kan kopplas till de faktiska kommunala kostnaderna för fastighetsbeståndet. En lägre avgift vore det mest naturliga.
De negativa effekterna av den föreslagna höjningen av reavinstskatten från 20 till 30 procent måste ses över. Höjningen är orimlig och det finns många alternativa finansieringslösningar som i denna del väl täcker statens inkomstbortfall då fastighetsskatten tas bort.
Avskaffandet av fastighetsskatten är bra men att regeringen måste korrigera bristerna i finansieringen. Vi arbetar vidare för att få politikernas stöd även för dessa åsikter.
Lars Jonsson