Regeringen överväger att införa en lärarlegitimation.
Förslaget är bra men tillfället är fel. Kritiken mot dagens lärarutbildning i Sverige är massiv, och det som bör legitimeras är en god lärarutbildning, inte en dålig, annars urholkas legitimiteten.
I slutet av 1980-talet avskaffades låg-, mellan- och högstadielärare som speciella kategorier och det infördes en sammanhållen grundskolelärareexamen för lärare i första till sjunde klass respektive fjärde till nionde klass. Den första kategorin var inriktad mot svenska och samhällsvetenskap eller matematik och naturvetenskap.
De flesta blivande lärare valde svenska och samhällsorienterande ämnen, vilket fick till följd att det uppstod en allvarlig brist på lärare utbildade i matematik och naturorienterande ämnen. En stor grupp lärare arbetar med matematik och naturvetenskap utan att ha specifik utbildning för detta. Vad ska vi legitimera?
Lärare för fjärde till nionde klass ersatte på högstadiet kategorin adjunkter, lärare som var ämnesspecialister. I Skolverkets "Nationell Utvärdering 2003" noteras det att svenska niondeklassare mellan åren 1991 och 2002 sjunkit i kunskapsnivå i alla ämnen.
Samtidigt nämns det att den pedagogiska och ämnesmässiga behörigheten att undervisa olika ämnet var nästan 100 procent år 1991. 2002 hade behörigheten sjunkit till runt 60 procent, en siffra som varierar beroende på ämne och skolort. Dessutom hade Skolverket räknat på en termins ämnesstudier som behörighet när två terminer tidigare var standard. Ska vi legitimera lärare som har hälften av den ämneskunnighet lärarna hade 1990?
Sedan genomförde vi en ytterligare lärarreform i slutet av 1990-talet. Varje lärarkandidat fick sätta ihop sitt studieprogram själv med stor frihet. Blivande lärare för nybörjare behövde inte nödvändigtvis studera läsinlärning. För ämnesinriktade lärare behövde de olika ämnena inte stödja varandra. Den här lärarutbildningen har kritiserats hårt av Högskoleverket självt. Är detta de lärare vi ska legitimera?
Mitt svar är nej. Just nu förbereds en ny lärarutbildning, och det är de lärare som motsvarar de nya och förmodligen högre fordringarna som bör få legitimation. De övriga bör erbjudas möjlighet till komplettering för att bli legitimerade, ett lärarlyft om man så vill. Fackförbunden och arbetsgivarna bör diskutera att binda framtida löneökningar till kompetensutveckling så att så många lärare som möjligt når den nivå de behöver för att motsvara elevernas behov av kunniga lärare.
Inger Enkvist