Feltänkt om skogen i Åtvidaberg

Naturreservat är en resurs, inte ett hinder för skogsindustrin. Kommunstyrelsen i Åtvidaberg har ett föråldrat sätt att se på skogen, skriver KARL-OLOF BERGMAN, docent i naturvårdsbiologi vid Linköpings universitet.

Skog är inte bara en resurs för skogsindustrin, skriver artikelförfattaren.Arkivfoto: K William Svärd/2007

Skog är inte bara en resurs för skogsindustrin, skriver artikelförfattaren.Arkivfoto: K William Svärd/2007

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-06-11 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommunstyrelsen i Åtvidaberg säger nej till ytterligare naturreservat i Åtvidabergs kommun. De uppger att reservaten förstör produktiv skogsmark som ska leverera råvaror till industrin. Detta synsätt speglar ett föråldrat sätt att se på skogen där den endast ses som en resurs för skogsindustrin.

I Sverige och övriga världen har dock synen på skogar utökats från virkesproducent till producent av turism, äventyr, hälsa, biologisk mångfald, svamp, bär, klimatreglering och vattenrening. Turismen är i dag världens största industri och den växer snabbt. Skogen som resurs i turismindustrin är i stort sett outnyttjad i Sverige. Men det finns lysande undantag. Färna ekopark i Västmanland har lockat stora skaror engelska fågelskådare som villigt betalar stora summor för att få en glimt av svenska hackspettar och ugglor. Ett av de populäraste områdena är en svämskog där flera hektar granar dött när bävrarna byggde sin damm och som skapat ett eldorado för hackspettar. Guiden i området uppger att staten får in lika mycket inkomster på den moms de betalar in på turistinkomsterna efter bara tre år som virkesvärdet på de kvarlämnade träden.

Man kan också ifrågasätta argumentet att reservaten i Åtvidaberg skulle hota virkesproduktionen. I dag är endast 2,5 procent av Åtvidabergs skogsmark reservat, 97,5 procent står alltså till skogsindustrins förfogande. Så något hot mot produktionen är reservaten knappast.

Frågan om skydd av skogar är också en betydligt mer komplex fråga än bara virkesproduktion som i förlängningen kan påverka Sveriges möjligheter att exportera skogsprodukter. Det handlar om Sveriges trovärdighet som global aktör för uthålligt skogsbruk. En viktig del i detta är det så kallade 2010-målet: att förlusten av biologisk mångfald ska hejdas till år 2010. Detta mål antogs av EU 2001 och även vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002. Sverige är ett av de rikare länderna i världen och klarar inte vi att behålla vår biologiska mångfald klingar ordet uthållighet falskt för utländska virkesuppköpare.

Som utgångspunkt för det svenska naturvårdsarbetet har dagens ledande naturvårdsforskare tagit fram en bristanalys. Enligt denna måste minst 8-16 procent av skogen nedan Skogsstyrelsens fjällnära gräns helt undantas från skogsbruk för att undvika vidare utarmning av den biologiska mångfalden. Så jag undrar på vilka grunder Åtvidabergs kommun hävdar att det räcker med reservat i kommunen? Står man inte bakom de svenska miljömålen och FN:s konvention för skydd av biologisk mångfald? Som en jämförelse kan nämnas att Brasilien har avsatt cirka 20 procent av sina skogar för att skydda sin biologiska mångfald.

Har vi i Sverige råd att låta bli att bilda flera reservat om vi vill stå för våra internationella åtaganden?

Karl-Olof Bergman

Läs mer om