Det råder allmän koncensus om finanskrisen i Sverige, det är ett naturligt förlopp i kapitalismen vilket bör motverkas men man dukar för att ta tag i problemets orsaker: kortsiktiga vinstintressen, girighet och ett samhällssystem som belönar spekulationer. Att vi skattebetalare ska köpa loss giriga finansnissar tycks vara lösningen som alla förespråkar.
Vår generation växte upp under 1990-talet och i spåren av bankkrisen. Vi upplevde hur våra föräldrar fick det sämre ställt, vi var med om att barnomsorg, skola och sjukvård försämrades. Vi är den enda generationen i modern tid som upplevt en försämring av välfärden.
Vi tolererar inte att vi åter igen ska drabbas genom en tuffare arbetsmarknad och höjda hyror när vi nu går in i vuxenvärlden.
Vi måste tala om alternativ till dyrkan av den fria marknadens förmåga att ge alla människor välstånd. Ett ökat statlig ägande av banker och företag behövs dels för en ökad insyn dels för att det krävs en ägare som faktiskt tar hänsyn till skattebetalarnas intressen.
En Tobinskatt där globala transaktionen beskattas för att skapa och minska de kortsikta spekulationerna.
Vi måste ha fler regleringar av den finansiella sektorn. Det ska inte löna sig att smita från ansvaret när anställda sparkas. Det ska inte heller löna sig att vara girig, att skapa vinst på andras bekostnad.
Slutligen behöver vi satsningar på välfärden så här i lågkonjunkturens gryning. Regeringens skattesänkningar ger ett par hundra extra i månaden men det skapar inte tilltro på framtiden när bolånen ökat med det dubbla. Det som skapar tilltro är fler anställda i offentlig sektor, en bättre välfärd samt fler hyresrätter.
Friskt satsat, hälften vunnet som ordspråket lyder. Vi ungdomar kräver en framtid där kortsiktiga vinstintressen varken styr våra jobb eller bostäder.
Mats Svensson