Allians för Sverige segrade i valet mot en vänsterkartell som saknade idéer och var trött. Främsta anledningen till segern var alliansens drivkraft att få fler i arbete.
Socialdemokraterna var efter förlusten snabba att försöka hävda att den nya regeringen kom till ett dukat bord. Vad som verkligen återstod var ett barskrapat kök där mer än en miljon i arbetsför ålder stod utanför arbetsmarknaden. Där 20 procent av befolkningen var bidragsberoende och där ungdomsarbetslösheten låg på rekordhöga 200 000.
Socialdemokraterna lämnade efter sig ett land där klyftorna mellan de med högst inkomst och de med lägst aldrig varit så stora och där kvinnor var värst drabbade.
Men detta tycks inte bekomma socialdemokraternas första majtalare, som hävdade att regeringen slår mot arbetslösa och enbart gynnar de som har.
Denna kollektiva minnesförlust kommer enbart sex månader efter valet och med ens vill de svära sig fria från de tolv år av vänsterstyre som orsakat problemen.
Samtidigt framför Mona Sahlin vikten av förnyelse av partiet. En förnyelse mot vad?
Som första åtgärd klargör hon att a-kassan ska återställas. Men det är ingen förnyelse, utan en tillbakagång till det som varit.
Inget nämns om vad som kan ske med fastighetsskatten vid en socialdemokratisk seger. Inte heller nämns något om ett kommande samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet - vilket är en förutsättning för att kunna bilda regering.
Alliansregeringen har hela tiden arbetat för att fler människor ska ha ett jobb och att de ska kunna leva på sin lön. Sysselsättningsgraden har också ökat till följd av regeringens åtgärder.
Det är när utanförskapet - som socialdemokraterna åstadkom - är brutet som första maj verkligen kan vara en dag för alla arbetare att fira.
Muharrem Demirok (c)
Partistyrelseledamot
Staffan Danielsson (c)
Riksdagsledamot