Företag i kris, ökad arbetslöshet och mindre skatteintäkter till stat och kommuner. Det är några av konsekvenserna av den kraftiga konjunkturnedgången. För Sveriges teknikföretag är krisen mycket kännbar - inte minst här i Östergötland som har en stark tradition av exportindustriföretag.
Hjälpa kommuner och landsting har regeringen varit snabb med, senast via ökade statsanslag på tio miljarder kronor på ett bräde. Inte illa och måhända nödvändigt. Vi som representerar teknikföretag ropar inte på bidrag, utan förväntas och vill stå på egna ben. Men ska vi lyckas måste vi i större utsträckning kunna anpassa verksamhet och kostnader efter den rådande efterfrågan.
För våra företag blev den minskade efterfrågan tydlig med varsel och uppsägningar som följd. Teknikföretagen enades därför med våra fackliga motparter om en krisöverenskommelse som har visat sig mycket framgångsrik. Den går ut på att företag och fack kan träffa lokala överenskommelser om att minska lön och andra ersättningar med upp till 20 procent samtidigt som antalet arbetade timmar minskas motsvarande.
I Östergötland omfattas redan 10 procent av alla anställda i teknikföretag av sådana avtal. Många varsel och uppsägningar har kunnat undvikas och nästan 1000 jobb har räddats i Östergötland tillsammans med Småland. Kan företag undvika att göra sig av med kompetens står de bättre rustade när efterfrågan vänder uppåt.
Lärdomen är att vi måste fortsätta att bejaka flexibiliteten. Förmågan till snabb anpassning och förändring är avgörande för att kunna vara konkurrenskraftig i en global marknadsekonomi även i goda tider. Alternativet är försämrad internationell konkurrenskraft, sämre ekonomiska förutsättningar för företag, färre arbetstillfällen och en lägre ekonomisk standard.
Vi är övertygande om att en stadigvarande lokal flexibilitet är nödvändig. De lokala parterna måste ges förtroendet och makten att kunna komma överens om hur man på bästa sätt kan möta omvärldsförändringar så att verksamheten kan bestå, stärkas och utvecklas. Att sådana lokala överenskommelser ska gälla alla delar av det som regleras i centrala kollektivavtal är självklart.
Från centralt håll sägs att krisöverenskommelser bara ska ses som engångsföreteelser, men medarbetarna på de enskilda arbetsplatserna vill ha möjligheten att tillsammans med arbetsgivaren kunna påverka sin egen situation. När LO:s avtalssekreterare Per Bardh påstår att det är bättre att vara arbetslös än att göra sådant som minskar det centrala fackets makt är det inte ett budskap som har lokal förankring.
Resultatet om nästan 1000 räddade jobb i Östergötland och Småland talar för sig själv.
Helge Grahnquist