Den borgerliga regeringen kom till makten på löftet om att minska utanförskapet på den svenska arbetsmarknaden. Flera positiva reformer har genomdrivits, som sänkta bidrag och reducerade arbetsgivaravgifter.
Men tyvärr finns inte viljan att reformera den stela arbetsmarknaden. I två rapporter som har presenterats av tankesmedjan Captus samt Moderata Ungdomsförbundet granskas den borgerliga regeringens inställning till arbetsmarknadspolitiken.
Och när OECD nyligen besökte Sverige berömdes många av den nya regeringens ekonomiska reformer. Samtidigt framfördes att den borgerliga politiken var otillräcklig för att skapa fler arbetstillfällen.
Den fastlåsta arbetsmarknaden pekades särskilt ut som ett problem.
De oproportionerligt starka fackföreningarna och arbetsmarknadslagstiftningen skapar stora problem genom att de tränger ut framförallt ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden.
Att arbetsmarknadsregleringar får liknande effekter stöds av internationella studier av exempelvis Nobelpristagaren James Heckman, Rafael Di Tella och Robert McCulloch.
Dessa forskare har tydligt visat att arbetsmarknadsregleringar minskar sysselsättningen, ökar risken för att konjunkturuppgångar inte leder till nya arbetstillfällen samt drabbar marginaliserade grupper som invandrare och ungdomar.
Att fler än hundratusen ungdomar saknar ett jobb att gå till samtidigt som många invandrare, såväl äldre och yngre, känner sig utblåsta från svensk arbetsmarknad, utgör två av de största samhällsproblemen i dagens Sverige.
Problemen beror på den så kallade svenska modellen på arbetsmarknaden.
I samhällsdebatten framhålls den ofta som ett frivilligt system där arbetsmarknadens parter gör upp. Men blockad- och strejkrätten, LAS och MBL skapar tillsammans en situation där fackföreningarna får en oproportionerlig maktsituation.
Företagare har vanligtvis inte möjligheten att agera utan kollektivavtal, eftersom fackföreningarna har möjligheten att förstöra deras verksamhet genom blockader.
Svensk lagstiftning innebär samtidigt att om kollektivavtal gäller på en arbetsplats så gäller den alla anställda. En situation skapas där närmast alla arbetsplatser agerar under kollektivavtalet och där arbetarna inte har möjligheten att jobba utanför avtalets ramar.
Att fackföreningarna samtidigt har möjligheten att undanta anställda på dessa arbetsplatser från "först in sist ut"-regeln skapar en situation där många känner att de måste gå med i facket om det inte ska bli de som förlorar jobbet nästa gång personal måste avgå.
Fackföreningarnas övertag på arbetsmarknaden skapar ett starkt tvångssystem som i kombination med LO:s mångmiljonsubventioner av socialdemokraterna och oerhörda interna medlemskampanjer för arbetarpartiet har gjort att arbetsmarknaden har slutat att fungera.
I det sammanhanget förtjänar moderaternas hållning att inte ta strid med facket att omprövas.
Borgerliga politiker måste inse att det finns stöd för en politik som luckrar upp fackföreningarnas makt och som underlättar för ungdomar och invandrare att komma in i arbetsmarknaden.
Sextio procent av svenskarna liksom nittio procent av företagarna vill enligt Skop avskaffa turordningsreglerna
I en undersökning från Timbro framkommer det att 54 procent av LO:s medlemmar anser att undantag från LAS ger ungdomar fler jobb.
Det är viktigt att den borgerliga regeringen på allvar börjar ifrågasätta fackföreningarnas oproportionerliga maktsituation på arbetsmarknaden.
Det bör vara en självklarhet att stå på utsatta arbetares och småföretagares sida hellre än de mäktiga fackföreningarnas.
Nima Sanadaji
Niklas Wykman