Det är viktigt att flygbranschen värjer sig mot förmenta flygvänner som är så illa informerade att de skadar dess trovärdighet. Lars Cornell (Corren 13/8) är ett exempel.
På flybolaget SAS hemsida finns specifik bränsleförbrukning angiven. För till exempel en B737-500 rör det sig om 0,45 liter bränsle per stol och mil. Mellan Stockholm och Göteborg motsvarar det ca 200 kWh. Tåget drar en tiondel.
För att komma ur detta dilemma inledde delar av flygbranschen en kampanj för ett tiotal år sedan som gick ut på att all el till järnvägen (men inte till flyget) skulle produceras med kolkraft, som dock inte finns i Sverige. Man menade att det svenska elproduktionssystemet hela tiden gick för fullt och att all tillkommande elförbrukning - utom flygets - måste importeras från kolkraftländer eller inkräktade på elexport till sådana. Detta och andra påståenden blev ett lätt offer för kritikerna - och flygbranschen lider fortfarande av de trovärdighetsskador denna i grunden misslyckade kampanj förde med sig.
Lars Cornell är en av kolkraftmytens få kvarvarande anhängare. Inte heller om vikterna har Lars Cornell fått rätt. SAS största flygplan, Airbus 340, väger ett ton per passagerare. Det gör X2000 också. Flygplanet är i sig en lättare konstruktion men det måste föra med sig bränslet och därav den höga vikten.
Det skulle vara intressant om Lars Cornell kan visa ett enda exempel på trafikflyg med alternativa bränslen. En bra grundkurs i det ämnet finns i Slutsatser och rekommendationer från Flygets Miljökommitté (www.flygtorget.se).
Slutligen bör Lars Cornell ta tåget från Linköping till Västervik. Han upptäcker då:
* Att banan inte är elektrifierad
* Att den delvis trafikeras av biogaståg
Arne Karyd