Linköpings kommun har ägnat stora resurser för att informera sina medlemmar om de framtida planerna och ge dem möjlighet att yttra sig. Detta är berömvärt.
Är informationen tillräckligt beskrivande för dessa yttranden? Debatten mellan kommunen och dess bolag Tekniska Verken i Linköping AB tyder på att så inte är fallet.
Kommunen och bolaget tycks ha träffat en överenskommelse om att minska avståndet till miljöstörande verksamheter. Sådana avstånd brukar inte sättas ut utan skäl. En minskning bör därför innebära nackdelar som kanske kan motverkas genom investeringar. Översiktsplanen tycks förutsätta ytterligare minskning av säkerhetsavståndet. Jag kan inte finna uppgifter om dessa minskningar i förslaget till översiktsplan.
Om det krävs ändringar eller flyttning av verksamheter för att en plan skall kunna genomföras täcks dessa kostnader normalt av exploatören direkt eller via markpriset. Det förekommer även att kommunen skjuter till skattemedel för sådana ändamål.
Kommunstyrelsens ordförande antyder att dess bolag skall stå för sådana kostnader för den egna verksamheten i området. Avloppsreningsverket, kraftvärmeverket och biogasanläggningen har efter min kännedom moderniserats successivt och är i sådant skick att de kan fylla sina uppgifter under avsevärd tid. Det finns lagar för såväl vatten- som elområdena vilka anger vilka kostnader som får belasta taxorna och de här aktuella kostnaderna hör knappast dit. Skall exploatörerna via markpriset eller skattemedel användas för kostnadstäckningen och vad blir då kostnaden för de tio procent av ytan som nu är under debatt?
På den allmänna marknaden uppfattas undanhållen information som vilseledande marknadsföring. Det tycks krävas kompletterande upplysningar för att kommunen inte skall drabbas av motsvarande bedömning.
BENGT ÖBERG