Nu har jag gjort det igen. Flyttat alltså. Efter två månaders tillfälligt och mer lägerbetonat boende är jag efter senaste flyttningen har jag äntligen nått slutstationen. Den ligger mitt inne i Vadstena centrum, i ett gammalt ärevördigt hus kallat Långholmen.
Vägen från den lilla herrgården utanför Linköping, där jag bott ganska länge, till ljuvliga Vadstena har varit lång och bitvis lika krånglig och mödosam som den där leden jag vandrade i Skottland för några år sedan.
Första flyttningen till den tillfälliga bostaden i Vadstena sköttes av en flyttfirma. När flyttbilen kom saknades utlovade stänger att hänga kristallkronor och kläder på. En liten antik kristallkrona och en dito 1700-talsspegel gick sönder och en del kläder som lagts lösa ovanpå flyttgodset hade blivit smutsiga.
Samma firma hade åtagit sig min utflyttningsstädning. En man hämtade nyckel och skulle fixa rengöringen. Han dök sedan upp spora-diskt, mest i halvtimmespass och trots löften kom han aldrig riktigt till skott. Det blev till att hitta and-ra mer pålitliga krafter.
Räkningen från flyttfirman kom snabbt med tio dagars fakturering, utan att vare sig städfloppen eller kontrollen av förstört flyttgods hade klarats ut. Jag betalade räkningen sex, sju dagar efter faktureringstidens utgång. Tio dagar efter min inbetalning kom en ny räkning. På dröjsmålsränta??!
Min begäran om offert på den slutgiltiga flyttningen inom Vadstena nonchalerades.
Flyttning nummer två gick bättre med hjälp av Vadstena buss, som hyrde ut en lastbil och chaufför som var med och bar möblerna tillsammans med två unga mig närstående lejon. Inget gick sönder eller smutsades ner och hela proceduren var genomförd på tre timmar.
Nästa problem blev inkopplingen av telefonen i mitt nya hem. Jag hade haft mitt ordinarie abonnemang vilande under det tillfälliga boendet med hänvisning från gamla nummer till min mobiltelefon. Abonnemanget skulle återupplivas efter flyttning nummer två och Telia gav mig ett mig ett nytt ordinarie nummer.
Familj, släkt och vänner som försökte nå mig på det nummer hamnade någon helt annan stans, och det var bara tack vare min sons tekniska sinne som vi kunde få fram det rätta numret som alltså var ett helt annat än det jag fått av Telia. Problemet? Jo, det var förstås att jag redan skickat adressändringskort till massor av människor, organisationer med flera och samtidigt lämnat ett telefonnummer som nu hade blivit felaktigt. Jag ska inte orda mycket mer om hur jobbigt det är för både kropp och skäl att flytta, att bo tillfälligt och inrätta sig i en ny miljö. Allting det jobbiga är ju över och rosorna spränger upp ur trottoarasfalten i Vadstena, och fast alla klagar över sommarvädret tycker jag att solen skiner nästan jämt över min nya hemort.
Mina erfarenheter kan väl ändå vara av visst värde för andra som planerar att flytta. Mitt råd är att begära rekommendationer från den flyttfirma man tänker anlita. Helst ska det träffas en uppgörelse om ett fast pris. Och om du ändå väljer att betala timpris så se upp med om kostnaden inkluderar två eller tre flyttkarlar, för det har förstås betydelse för hur många timmar flyttningen tar och påverkar därmed räkningens storlek. Protestera också direkt om det saknas utrustning i flyttbilen.
Till sist - se upp med Telia och fråga flera gånger om det nya telefonnummer du fått verkligen är det som kommer att gälla på stället dit du flyttar.
Trots alla vedermödor med flyttandet känner jag som sagt stor glädje över min flyttning till Vadstena, där människor alltid hälsar på varandra, där man kan vandra Tycklingerundan och avsluta den på det där gamla konditoriet där ett gäng lite till åren komna pojkar är stamgäster och charmar omgivningen.