I Corren den 4/1 hävdar Petrus Boström att Folkhälsoinstitutet "omyndigförklarar medborgarna och säger att de inte klarar av enkla vardagsval (...) ett hån mot demokratin".
Myndigheten får svara för sig själv, men Boströms resonemang är för enkelt. Till skillnad från honom anser jag att folkhälsoarbetet behövs. "Repetition är all kunskaps moder", säger ordspråket. Det gäller även folkhälsoupplysning eftersom kommersiella krafter satsar enorma belopp - med till leda upprepade reklaminslag - för att få oss att konsumera också sådant som är skadligt för oss. Att de lyckas är ställt utom allt tvivel. Vore så inte fallet skulle kostsam reklam inte finnas.
Ett konkret exempel på var Boströms resonemang leder är följande: Amerikanska konsumentupplysningsorganisationers budget motsvarar två promille (!) av marknadsföringsbudgeten hos USA:s livsmedelsindustri. Resultat: I dag är två tredjedelar av USA:s befolkning fet. Så var det inte för en generation sedan. Pessimistiskt tolkat visar detta att Boström har fel: Alltför många amerikaner klarar inte av enkla vardagsval.
Boström anser måhända att fetma, och därav ökad sjuklighet, är den enskildes ensak. Men haken är att vården i de flesta av Europas länder är mer eller mindre solidariskt finansierad, vilket en överväldigande majoritet européer ställer sig bakom. Boströms fritt väljande individ kan alltså lugnt köra sin hälsa i botten - förvissad om att samhället står för den dyra vård som så småningom blir resultatet.
Vårdresurserna är knappa och problemet ökar. Kan samhället med informationskampanjer få medborgarna att minska hälsovådliga inslag i det egna levernet genereras två vinster: Individerna förblir friskare samtidigt som vårdens resurser kan satsas på andra åkommor än sådana som kan förebyggas.
Bror Gårdelöf