Socialdemokrater tycks alltid veta vad människor vill ha, vad de behöver och vad de kan. Just nu har de mycket åsikter om vårdnadsbidraget.
Vanligt s-argument: Ingen vanlig kvinna kan stanna hemma för 3 000 kronor per månad om hon inte har en stenrik försörjare i familjen. Samtidigt förfasar man sig över hur det blev i Norge. Det var just "vanliga" kvinnor som valde att vara hemma lite längre! Men då är det hemskt att det just är kvinnor som är hemma, för ska någon vara hemma så är det en man. Och så fortsätter det. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Låt oss bena upp det här: 3 000 kronor är ingen hög summa. Varför inte gemensamt arbeta för att höja den? Om det är kvinnor som väljer att ta omsorg för de minsta barnen; visar inte det på intelligens, gott omdöme och förmåga till självständiga och fria val?
Barnen är det viktigaste vi har och att ge dem god omsorg är en framtidsinvestering. Att göra ett så motarbetat val, trots dåliga ekonomiska förutsättningar visar på en oerhört stark drivkraft och god planeringsförmåga.
När blev det enda kriteriet för smarta livsval att tjäna så mycket pengar som möjligt? Är inte den största kvinnofällan det faktum att man inte värderar det viktiga arbete som kvinnor faktiskt väljer?
Familjer som har lite större barn kan konstatera att pappans tid kommer mer ju större barnet blir. Men mamma har ofta den starkaste relationen till barnet i början. Hon har både burit barnet i sin kropp och gett det mat genom sin kropp. Det är inte konstigt att det mest är kvinnor som väljer att vara hemma med de minsta barnen. Det är naturligt och en god investering för att pappan sedan ska kunna träda in och blomma ut i sitt föräldraskap.
En barndom är lång - mycket längre än att bara fastna i diskussioner om barnets första levnadsår.
Låt oss vara glada över att mammor har gott självförtroende och inte har gått på myten att det bara är förskolan som kan fostra deras barn. Föräldrars kärleksfulla omsorg är viktigare än allt annat för ett litet barn.
Karin Yngman