Linköpings kommersiella och kulturella utbud, godakommunikationer och ett målmedvetet samarbete mellan näringsliv ochuniversitet har etablerat kommunen som Östergötlands tillväxtmotor.Kommunens framtida ställning i regionen är däremot inte självskriven.Om Linköping ska behålla sin plats i tillväxt- ligan måste fler gesmöjlighet att flytta hit och jobba.
Det finns ett starkt samband mellan tillväxt och antal hyresrätter.Hyresrätten gör att det inte behöver bli dyrt att flytta till jobben --ingen behöver sätta sig i skuld genom att köpa en bostad till de högapriser som ofta råder i tillväxtområden.
Idag har hyresmarknadens förmåga att självständigt möta efterfråganav bostäder punkterats. Enligt Boverket rapporterar nu 166 kommunerbostadsbrist på sin centralort, Linköping är en av dem.
En starkt bidragande orsak till den bristsituation vi har är dagenshyresreglering, som inte ger tillräckliga förutsättningar för dennyproduktion av hyresbostäder som efterfrågas. Men i stället för attåtgärda problemet försöker politikerna kompensera marknaden genom attsticka till byggbranschen subventioner och andra tillfälliga åtgärderför att stimulera nybyggen.
De statliga subventionerna har däremot en tydlig karaktär avmissriktad välvilja. Enbart vissa typer av hyreslägenheter gynnasekonomiskt, och istället för att bygga när det verkligen behövs tvingasbyggarna invänta subventioner för att kalkylerna över huvud taget skagå ihop. Staten har i sina försök att reglera byggtakten en mycketdålig träffsäkerhet i att möta de bostadssökandes önskemål.
Ett typexempel är den byggboom som följde på bostadsstöden i slutetav åttiotalet, den efterföljande kollapsen på bostadsmarknaden ochnittiotalets stora överskott på hyresrätter som gjorde att man på fleraorter började riva hyreshus.
När bostadsbristen åter-igen började sprida sig i slutet avnittiotalet var förutsättningarna för att bygga hyresrätter kraftigtförsämrade. 30 miljarder i årligt bostadsstöd hade då bytts mot en likastor sammantagen beskattning. Byggande och boende etablerades som enviktig inkomstkälla för staten, med ett totalt genomsnittligtskattetryck på runt 60 procent!
Tumregeln sedan dess är att bostadsproduktion ska ske påmarknadsmässiga villkor, men intäktssidan för hyresrätter hållsfortsatt starkt reglerad. Konsekvenserna har blivit att nybyggnationenav lägenheter styrts över till de mer förutsägbara kalkylerna förbostadsrätter.
Därför är det ett viktigt första steg när regeringen nu i enlagrådsremiss föreslår att hyror för nyproducerade lägenheter ska kunnasättas efter produktionskostnad under en 10-årsperiod.
Men utrymmet för nybyggnation kan dock komma att begränsas av att enhyresgästorganisation måste godkänna hyran. Därmed geshyresgästföreningen i praktiken en vetorätt mot nyproduktion, även omhyresgästerna är beredda att betala den hyra som krävs förkostnadstäckning.
Tyvärr är det symptomatiskt för landets styre att sakna tilltro tillenskilda människors förmåga att avtala om sin boendekostnad, när etthyresavtal med rätt att flytta efter en tremånadersperiod innebär enbetydligt lägre ekonomisk risk än för den som köper bostadsrätt och görbindande investeringar i miljonklassen.
Nödvändigheten av en förändrad hyreslagstiftning där fastighetsägareges realistiska förutsättningar att bygga och hyra ut bostäder utansubventioner har sällan varit så tydlig som nu.