Det är glädjande att även socialdemokraterna har insett att Sveriges problem inte är att vi arbetar för mycket, utan att fler måste få arbete och gärna på heltid.
Ju fler som jobbar, desto fler betalar skatt till den gemensamma välfärden och skapar utrymme för jobbavdraget. Det uppmuntrar i sin tur fler att arbeta. Och i motsats till vad Johan Andersson och Lars "Laban" Bengtsson påstår (27/8) gynnar jobbavdraget låginkomsttagarna mest.
Det är också tröstande att de har insett att många deltidsarbetande kvinnor bör få möjlighet att gå upp i arbetstid. För sin egen, landets och ekonomins skull. Vi delar alltså åsikten om ökad trygghet, trivsel och minskad sjukfrånvaro vid heltidsanställningar.
Men under den förra s-regeringen lönade det sig inte för de här kvinnorna att jobba heltid. Dels för att en stor del av inkomsten försvann i skatt och dels för att de förlorade eventuella bidrag på grund av inkomstökningen. De problemen löser nu den borgerliga regeringen genom jobbavdraget.
Att föreslå att heltid ska vara en rättighet, att lagstifta om att alla ska få utöka sina tjänster till heltid, vore dock förödande.
Med en sådan lag skulle småföretagare som bara klarar av att ha en eller ett fåtal deltidsanställda tvingas utöka deras tjänster, om de vill det. Och vad händer då med de små företagen?
Dessutom: Om en av två deltidsanställda på samma företag kräver att få gå upp till heltid måste kanske den andra sägas upp på grund av arbetsbrist. För om den ene har rätt till heltid innebär det att arbetsgivaren har en skyldighet att ge det. Den bördan kan regeringen inte lägga på de hårt arbetande småföretagarna.
Moderaterna välkomnar människor i arbete och ser gärna att fler jobbar heltid. Men det ska ske i samförstånd mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Staten kan ge incitament, men ska inte tvinga arbetsgivare att erbjuda heltid om möjligheten inte finns.
Jan Owe-Larsson (m)
Förbundsordförande
Susanne Nordström (m)
Ombudsman