När utbildningen i miljövård startade 1968 vid Umeå universitet var en strikt vetenskaplig inställning den övergripande ledstjärnan. Detta förvånade både miljögrupper och andra politiska organisationer. Vi som ledde utbildningen fick kämpa mot medias tendens att fokusera på en enda aspekt i en komplicerad verklighet.
Då handlade debatten om utsläpp av svaveldioxid. Efter Harrisburg handlade det om radioaktivitet. Att påpeka riskerna med koldioxid när kärnkraftsdebatten var som hetast var inte gångbart.
Nu har koldioxiden med rätta kommit i fokus men det är fortfarande bara en del i en komplicerad verklighet. Därför måste man se strikt vetenskapligt på miljöfrågorna och inte falla för politiska och mediala förenklingar.
Över lång tid har jordens medeltemperatur och därmed havsytans nivå varierat. Hela kvartärperioden - de senaste årmiljonerna - har varit kallare än föregående perioder. Även efter senaste istiden har klimatet tidvis varit varmare än nu. Solfläcksobservationer visar entydigt samband med jordens medeltemperatur. Den nu pågående temperaturökningen är delvis beroende av att solen blivit hetare, men till detta kommer också bland annat människans utsläpp av koldioxid.
Oenigheten som Ingemar Nordin (9/6) påpekar gäller ordet "huvudsakligen" - men den oenigheten är inget skäl att förringa växthuseffekten. Det är två effekter som verkar i samma riktning. Solaktiviteten kan vi inte göra något åt, koldioxidutsläppet kan och måste stoppas.
Sten Öhman