Engelskan stormar fram som undervisningsspråk, inte bara på universitetsnivå utan även på grundskolenivå. Språklagsförslagets skrivning när det gäller svenskan som undervisningsspråk är alltför vag för att kunna hejda denna anstormning.
Riksdagens utredningstjänst finner att det inte finns någon sammanställning som ger en fullständig bild av hur många skolor som bedriver undervisning helt eller delvis på engelska. Redan på grundskolestadiet sker dock allt mer undervisning på engelska och universitetens masterprogram ges till 75 procent på engelska.
För den så kallade svenska modellen rycker många ut till försvar men vad det gäller det svenska språket som är nyckeln till både vårt kulturarv och till dagens samhälle och där varje ord i sig är en kulturell värld med sina associationer är det inte lika många på barrikaderna. Landets språk markerar också självständighet och hävdande av det egna landets och dess invånares betydelse i ett större sammanhang.
Varför låter vi oss så motståndslöst invaderas av det engelska språket?
Men tillhör inte världen engelskan och måste inte vi svenskar kunna tala bra engelska? Naturligtvis, och det effektivaste sättet att uppnå det målet är genom en kompetent undervisning i engelska, kompletterad med vistelse i engelsktalande land.
2001 redovisar Skolverket i en sammanställning att effekterna av undervisning i olika skolämnen på engelska i grund- och gymnasieskolan är en marginell, ej statistiskt säkerställd ökning av färdigheten i engelska, en antydan till försämrade svenskkunskaper och mer lärarstyrda lektioner.
Forskaren Maria Lim Falk visar i sin doktorsavhandling Svenska i engelskspråkig skolmiljö (2008) att eleverna får en flackare och mindre exakt kunskap i ämnena. Hon finner att dessa elever skulle ha blivit duktigare om undervisningen varit på svenska.
Vart leder engelskans anstormning i förlängningen?
Vid undervisning på engelska flyttas hela ämnesområden över till engelska redan på grundskolestadiet och en fortsättning av detta sker sedan på senare stadier. Vi får allt fler medborgare som inte har svenska ord inom teoretiska ämnesområden och därför inte kan tala om eller utveckla dessa på svenska.
För en marginell, ej statistiskt säkerställd ökning av färdigheten i engelska är många beredda att låta svenskkunskaperna försämras, försvaga den kulturella känsla och begreppsvärld som ligger i svenska språket samt försvåra och begränsa inlärningen i de olika skolämnena. En medvetenhet om vad helheten i denna process kan leda till finns ännu inte på dagordningen i den offentliga debatten. Det saknas överblick och information för att kunna ta ställning och inte bara låta sig överraskas av händelsernas förlopp.
För att slå vakt om svenskan inom utbildningsväsendet måste lagförslaget bli tydligt vad gäller svenska språkets ställning som undervisningsspråk. Försvarar inte vi själva vårt svenska språk kommer ingen annan att göra det åt oss.
Marianne Watz