"Regeringens byggpolitik gör Sverige fulare" var rubriken på en artikel av Catherin Foreds i DN 5 maj. Catherin Fored leder förbundet Sveriges Arkitekter och är en tung röst i debatten om utbyggnaden av våra svenska städer. Hon har synat alla utredningar och uppdrag som regeringen beställt för att få fart på nybyggnationen i Sverige, som är skrämmande låg med tanke på att Sverige är det EU-land som urbaniseras snabbast. Ingenstans hittar hon uttalanden om arkitekturens och stadsplaneringens roll i byggprocessen, samma svaghet som miljonprogrammet från 1965 led av. Ordet arkitektur nämns inte en enda gång i utredningsdirektiven.
Att underlätta för byggbranschen är lovvärt men att släppa kraven på boendemiljöns och stadsbyggandets kvaliteter kommer vi att beklaga om några decennier. Catherin Fored pekar också på den nya urbaniseringen som av hänsyn till olika miljökrav innebär förtätning av städerna, inte spridning på orörd mark utanför städerna, något som ställer höga krav på stadsplanering och arkitektur. Även om byggandet inte blir lika upprepningsbetonat som under miljonprogrammet så riskerar vi att slå sönder värdefulla stadsmiljöer.
Hur Linköping kommer att drabbas av nya statliga direktiv är svårt att förutse. Positiva signaler som Vallastaden är lugnande, men höghusprojekt i kvarteret Eddan nära domkyrkan och vid Berga kyrka är bara två orosmoln. Det är också lugnande att stadsplanerare, arkitekter och flera byggherrar efter rivningarna från decennierna kring 1960 visat en stark vilja att bevara äldre bebyggelse och anpassa den nya bebyggelsen både i skala och karaktär till den äldre. Jag har själv starka minnen av det stöd jag fått från kommunala tjänstemän vid bevarande och komplettering av äldre bebyggelse och vill gärna nämna förre museichefen Sven Noreen och antikvarie Anders Lindahl. Vi brukade påminna varandra om att många småskaliga restaureringsprojekt hade samma exploateringstäthet – våningsytan i förhållande till tomtytan – som de nya höghusområdena. Det är min förhoppning att något av samma anda lever kvar och får besjäla Linköpings utbyggnad och förtätning. Risken att vi imponeras och inspireras av de asiatiska höghusstäderna är nog ganska liten.