En oviss framtid väntar det FN-styrda Kosovo efter den 10 december då den så kallade förhandlingstrojkan, bestående av representanter för USA, EU och Ryssland, lämnar in sin rapport till FN:s generalsekreterare om förhandlingar mellan Serbien och Kosovos albaner om den sydserbiska provinsens framtida status.
Trojkans arbete har stundtals ingett ett visst hopp men nu hotar kosovoalbanska ledare med att ensidigt utropa självständighet. Höga tjänstemän inom den amerikanska administrationen och företrädare för vissa länder inom EU har vid flera tillfällen under förhandlingarnas gång uttalat avsikten att erkänna en självutropad Kosovo-stat om överenskommelse ej uppnåtts till den 10 december.
Mot bakgrund av detta är det föga förvånande att den kosovoalbanska delegationen konsekvent har vägrat förhandla om provinsens framtida status, vilket ju är förhandlingarnas uttalade syfte, utan har enbart velat tala om två oberoende staters framtida relationer. Om misslyckade förhandlingar leder till att en part uppnår sina mål, vad har då den parten för incitament för att överhuvudtaget försöka uppnå en överenskommelse?
Ryssland må ha egna intressen när det blockerar en ny resolution i FN:s säkerhetsråd som ger självständighet till Kosovo, men det har i alla fall folkrätten och den internationella rättsordningens grundläggande normer bakom sig. FN har inte rätt att ändra en medlemsstats gränser.
Det internationella samfundet har fortfarande en god chans att spela en konstruktiv roll i Kosovofrågan. Inte bara genom en fortsatt civil och militär närvaro som för tillfället knappast har något hållbart alternativ. Man måste också, i stället för att undergräva förhandlingsprocessen med kontraproduktiva uttalanden, se till att skapa ett bra förhandlingsklimat genom att uppmuntra båda parterna att förhandla seriöst. Inom ramen för parternas legitima intressen finns det tillräckligt mycket utrymme för en lösning som båda kan godta.
Men den processen kräver tid. Under förevarande omständigheter är det minst sagt orealistiskt att vänta sig att en så svår konflikt ska lösas på blott de 120 dagarna som förhandlingstrojkan har fått till sitt förfogande. Att åsidosätta grundläggande folkrättsliga normer och kringgå FN kan kanske te sig som en lockande genväg och ett till synes enkelt sätt att tilldela Ryssland en geopolitisk örfil, men detta är ett äventyr med oöverblickbara konsekvenser. Inte minst för världsfreden.
Bara fortsatta, allvarligt menade förhandlingar kan leda till en varaktig lösning som inte är helt beroende på tillfälliga styrkeförhållanden, och som sanktionerats inom världens främsta system för att lösa konflikter - FN!
Bojan Brstina
Isakovic Jeremija