Barnombudsmannens (BO) rapport som presenterades den 8 september är en dyster läsning.
Bland de statliga myndigheter som har granskats ur ett barnkonventionsperspektiv är det färre i dag än tidigare år som har en tydlig beskrivning av hur de ska jobba med konventionen. Inte ens bland de myndigheter som har det som ett särskilt uppdrag i sina regleringsbrev från regeringen har gjort vad de borde.
Barnkonventionen har funnits i 19 år. Det är lätt att tro att barn i Sverige inte behöver stöd av en barnkonvention. Men tyvärr är det inte så. På ett antal områden finns behov av att bestämmelserna i denna konvention hålls levande och tillämpas.
Därför känns det bra att LSS-kommittén, som nyligen presenterade sitt slutbetänkande, föreslår ett nytt avsnitt i lagen om stöd och service för vissa personer med funktionsnedsättning (LSS), som just handlar om barnperspektivet. I socialtjänstlagen finns bestämmelser för att stärka barnens ställning men av någon anledning har motsvarande saknats i LSS.
Kommittén föreslår att den nya bestämmelsen ska svara mot artikel 3 i FN s barnkonvention. Det innebär att när åtgärder och beslut rör barn ska hänsyn till barnets bästa alltid beaktas. Undersökningar som gjorts visar att hänsyn till barnperspektivet sällan eller aldrig beaktats vare sig av försäkringskassan eller i länsrätterna.
För att ytterligare stärka skyddet för barnen föreslår kommittén att obligatorisk registerkontroll ska införas av personer som ska arbeta som personlig assistent åt barn och unga eller i annan LSS-verksamhet riktad till barn och unga.
Det behövs naturligtvis också andra åtgärder för att barn och unga inte ska riskera att bli utsatta för övergrepp. Men detta förslag är en pusselbit i att öka tryggheten.
Linnéa Darell