Som en följd av tillväxten i utvecklingsländerna kommer energiförbrukningen att öka drastiskt de närmaste decennierna. Det ställer till problem då dagens energikällor alla har sina brister:
Kärnkraften är riskfylld och mängden uranbränsle begränsad, fossila bränslen som kol och olja sinar och förnyelsebara energikällor som sol-, vind- och vattenkraft räcker inte.
En framtida energikälla som många sätter hopp till är fusionskraften. Den innebär att väteatomer slås samman till helium; en process som sker i solen och stjärnorna.
Men vägen till en fungerande fusionsreaktor är lång. Forskning har pågått i många år och nästa steg är ett internationellt samarbetsprojekt, International Thermonuclear Experimental Reactor, ITER.
Två varianter av väte används för fusionsreaktionen: Deuterium och tritium. Temperaturen måste vara extremt hög, 100 miljoner grader. När atomkärnorna slås samman avger de neutroner, vilkas energi det är som ska tas tillvara. Och det görs med hjälp av en ångturbin, på samma sätt som i ett kärnkraftverk.
Små mängder deuterium och tritium räcker för att producera elektrisk energi som täcker behovet hos en genomsnittlig svensk under en livstid.
I en framtida reaktor skulle enbart deuterium kunna användas. Det innebär att vanligt havsvatten skulle utgöra enda råvaran. Trots att havsvatten bara innehåller någon tiondels promille deuterium har en liter vatten lika stort energiinnehåll som 300 liter olja.
I jämförelse med kärnkraft har fusion betydligt färre risker. Utsläpp vid en eventuell olycka har bedömts som ofarliga. Och någon risk för härdsmälta finns inte. Minsta störning i processen gör att den avstannar. Dessutom finns det bara ett halvt gram bränsle i reaktorkärlet.
Helt riskfritt är det dock inte. De neutroner som frigörs bombarderar reaktorns väggar och gör dem radioaktiva. Men forskningen har kommit långt med att hitta material som klarar strålningen bättre.
Drömmen är att lyckas genomföra så kallad kall fusion. Det är när atomkärnorna smälter ihop utan upphettning. Då slipper man använda stora mängder energi för att nå upp till de extrema temperaturer som krävs.
Framtidens energiförsörjning måste inte vara ett problem. Men då krävs att forskningen får fortsatta medel. Vid Linköpings universitet finns många unga forskare som har kunskap och vill lära mer i frågan.
Lasse Strandh