Vi blev mycket glada när Corren i en ledare (23/10) lyfte fram fritidshemmen och problematiken som finns där. Utvecklingen har, mycket riktigt, gått bakåt och situationen är näst intill ohållbar. Vi tolkar dock ledarens något retoriska avslutningsfrågor som att lösningen ligger i att ha stora barngrupper som bara övervakas av outbildad (billig) personal och att barnen får klara sig själva. Inget kan dock vara mer felaktigt.
Barn och ungdomar lär sig i olika situationer och sammanhang. En stor del av barns och ungdomars lärande sker utanför klassrummet. Om skolan ska kunna fullgöra sitt samhällsuppdrag måste lärandet i skolan knytas samman med det lärande som sker utanför. Där har fritidspedagogiken en viktig roll.
Den fritidspedagogiska undervisningen knyter samman elevernas upplevelser och lärande utanför skolan med lärandet i skolan. På så sätt ger vi eleverna redskap att hantera livet och relationerna till andra människor.
Fritidspedagogens kompetens behövs för att stödja och utveckla eleverna så att mobbning och andra negativa beteenden motverkas. På fritidshem övar eleverna på att utvecklas i dialog, samarbete och konflikthantering. Personalen på fritidshemmen utvecklar samspelet i gruppen, stärker elevernas identitet och självkänsla samt arbetar aktivt för att de normer och värden som gäller i samhället och även ges uttryck för i våra styrdokument.
Fritidspedagogiken förstärker lärandet, kompletterar grundskolan och kan kompensera för elevers olika bakgrund. Det är inte säkert att barnen automatiskt besitter den sociala kompetensen och de rätta förutsättningarna för att sätta igång och leka fritt av sig själva. Där behövs en tydlig och medveten pedagogisk ledare.
Alla barn behöver dessutom bli sedda, bekräftade och uppmuntrade varje dag. Inte bara av grundskolläraren i klassrummet, utan även på fritiden.
Vilken utveckling vill vi se i samhället? Och om vi drar ner ambitionen på fritidshemmen måste vi även fråga oss vad det kan få för konsekvenser? Försvinner barns rätt till bra fritidshem finns risken att fler barn inte når skolans mål, att mobbningen ökar, utsatta barn får en tuffare livssituation och att en del barn nekas meningsfull fritid. Det är hög tid att se fritidsverksamhetens betydelse för elevernas utveckling, både för att de ska lyckas bättre i skolan och för att de ska bli trygga och starka individer.
I stället för att fritidshemmen ska dra ner på sin ambition vill Lärarförbundet se följande framtidssatsningar på fritidshemmen:
* Minska grupperna och öka antalet lärare i fritidshemmen.
* Satsa på en lärorik och utvecklande fritidsverksamhet.
* Ge de lärare i fritidshemmen som inte är behöriga en kvalificerad lärarutbildning.
* Erbjud fritidsverksamhet till alla barn.
Det är dags för ansvariga politiker på alla nivåer att ta ett större ansvar och satsa på barn och ungdomar!
Linda Bohman
Cecilia Wenner
Kim Myllymäki
Lars Wide
Corren svarar:
Lärarförbundet, som organiserar i princip alla Sveriges fritidspedagoger, väljer av någon anledning att inte ta ställning till ledarens huvudpoäng. Nämligen att när förskolan, skolan och fritidshemmen ställs mot varandra ekonomiskt - och det gör de eftersom det inte finns obegränsat med pengar - gör politikerna helt rätt i att prioritera förskolan och skolan framför fritidshemmen. Dessutom är det anmärkningsvärt att Lärarförbundet inte en enda gång nämner de som har det yttersta ansvaret för barnen, deras utveckling och för att de får en meningsfull fritid: Föräldrarna.
Correns ledarredaktion