Bristerna vid vuxenpsykiatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping som Corren rapporter (16/5) är fullständigt oacceptabla. Underdimensionering och ständiga överbeläggningar har lett till hot om vitesföreläggande från Arbetsmiljöverket om inget görs akut. Om inte förr så bör krisen inom psykiatrin i vårt län nu tas på allvar.
Psykiatrins behövande är den kanske mest utsatta patientgruppen. Fördomar, skamkänslor och naturligt nedsatt handlingskraft i sjukdomen försätter psykiskt sjuka och anhöriga i ett speciellt utsatt läge. En offentligdriven vård som då inte förmår att leverera kan inte bara spara utan måste ha visioner till förändring. Prognosen riskerar förvärras när psykiskt sjuka undandras möjligheter att nå bot eller bättring. Våra gemensamma socialförsäkringar och socialtjänster utsätts för orimliga belastningar. Situationen är inte hållbar, vare sig humanetiskt eller samhällsekonomiskt.
Hur kan då politiker ta ansvar? Alliansregeringen vet att många människor under lång tid inte fått den psykiatriska vård och det stöd som de har behövt. Ansvaret är gemensamt för stat, kommuner och landsting. Åren 2009-2011 satsar regeringen 2,7 miljarder på en mängd insatser med fokus på barn och unga, kompetens och kunskap, meningsfull sysselsättning och stärkt kvalitets- och utvecklingsarbete inom psykiatrin.
I en färsk proposition till riksdagen föreslår regeringen den 26 maj exempelvis en ny lagstiftning för att stärka patientens rätt när psykiskt sjuka kräver insatser från både sjukvård och socialtjänst. Förslaget innebär att psykiskt sjuka ska få en individuell vårdplan, där bland annat ansvarsfördelning och kostnadsansvar för hjälpen tydliggörs. Till denna typ av riktade psykiatrisatsningar finns också statliga satsningar på prestationsbaserade ersättningar till landstingen i form av de så kallade kö- och rehabiliteringsmiljaderna, det vill säga miljarder kronor att fördela till landsting som kan visa upp ökad vårdtillgänglighet respektive aktiv rehabilitering av sjuka människor.
Både tillgänglighet och rehabilitering är något som psykiskt sjuka skulle må otroligt väl av. Med alla dessa resurser är det högst rimligt att landstinget i länet "plockar upp handsken" i kampen för ett bättre bemötande av psykiatrins patienter. Två reformer i denna riktning skulle vara särskilt välkomna:
1. Lägg ut majoriteten av all lätt till medelsvår psykiatri på entreprenad. En entreprenör kan inte som den eget drivna verksamheten komma undan om så allvarlig kritik som nu riktas mot psykiatrin vid US. Om den stora volymen av lättare/något svårare psykiatrisk problematik flyttas ut från US kan dessutom de resurser som där finns komma de svåraste sjuka till del på ett bättre sätt.
2. Skilj rättspsykiatriskt dömda från slutenvårdspsykiatrins landstingsresurser. Kräv att staten övertar ansvaret och upprustar de nationella rättspsykiatriska enheterna till att möta det behov för sådan vård som faktiskt finns.
US möjligheter att kunna fokusera på de som har de största behoven för avancerad psykiatrisk vård ökar påtagligt om dessa reformer genomförs. Men det är också hög tid av rättvise- och patienträttighetsskäl att så nu sker - till stöd för de svagaste av de svaga i vårt samhälle.
Finn Bengtsson