Ungdomar på flyktingboendena Galaxen och Atlas i Ödeshög - jag tror på er.
Ni är ambitiösa och modiga killar som trots svåra omständigheter har lyckats komma till Sverige och sedan hamnat i Ödeshög. Jag har haft glädjen att möta de flesta av er och enbart mötts av artighet, vänlighet och hjälpsamhet. Efter drygt tio månader har ni lärt er tala och skriva svenska tillräckligt för att kommunicera med oss andra. Bra jobbat!
Då jag ser att några i personalen vill lägga ned verksamheten blir jag besviken. Osökt drar jag mig till minnes ett liknande skeende med ungdomar inblandade.
Händelserna utspelade sig för drygt tio år sedan, den gången i skolans värld. Föräldrarna kallades till möte eftersom deras barn sades uppföra sig så illa i skolan. Vid mötet vittnade några ur personalen om hur bråkig klassen var. Men en lärare ställde sig ensam upp och intygade att "då jag har eleverna i min undervisning förekommer inte problemen". Föräldrarna, som inte heller kände igen sig i beskrivningen av de bråkiga barnen, protesterade. Likaså gjorde fotbollstränarna, som inte heller hade märkt av problemen.
Mötet ledde till att eleverna fick en ny klassföreståndare och klassen, som hade utpekats som omöjlig, skötte sig alldeles utmärkt under resterande läsår. Dessa barn hade föräldrar, en modig lärare och några fotbollstränare som tog deras parti och allt fick ett lyckligt slut.
Vem har flyktingbarnen?
Barnen på Atlas och Galaxen har visserligen gode män som ska föra deras talan. Däremot har de inte föräldrar eller andra närstående omkring sig och har inte heller hunnit bygga upp stabila nätverk.
Tänk om det, precis som i exemplet från skolan, handlar om någon eller några i personalen som av olika anledningar inte har varit rätt rustade för jobbet? Min övertygelse är att de anställda har förutsättningarna och gör ett utmärkt arbete - men att dessa inte hörts i debatten.
Jag menar att det är helt rätt att vi tar emot ensamkommande barn i Ödeshög. Alla i personalen som utför ett gott arbete måste våga ställa sig upp på samma sätt som läraren i exemplet ovan gjorde. Om goda krafter samverkar brukar resultatet bli bra.
Vi som har haft turen att födas och få bo i ett land som inte varit i krig under lång, lång tid - vi bör ägna en tanke och visa solidaritet och medmänsklighet med dem som varit sämre lottade. I förlängningen leder det till en bättre värld för oss alla.
Till sist: Javisst kan verksamheten utvecklas och bli bättre. Det jobbar vi på. Tillsammans!
Viola Ingvarsson