Kajsa Borgnäs från Socialdemokratiska Studentförbundet kritiserar (21/9) regeringen för en elitistisk utbildningspolitik.
Bland det som hon kritiserar finns det slopade studerandevillkoret i a-kassan och att studiemedlet inte höjs. Tydligen uppfattas det också som omåttligt upprörande att alla gymnasister inte ska tvingas läsa högskoleförberedande kurser.
Borgnäs föreslagna motåtgärder är lika väntade som tvivelaktiga.
Hon menar att svaret ligger i "att utbildning kostar" och kräver bland annat fler lärarledda timmar. Frågan är dock om det handlar om pengar. En OECD-rapport som nyligen släpptes visar att Sverige spenderar mer pengar per capita på grundskola, gymnasium och högskola än OECD-genomsnittet.
Ropen på mer resurser framstår därför inte som särskilt välmotiverade.
Vad som däremot är mindre glädjande med OECD:s sammanställning är att svenska studenter internationellt sett är dåliga på att slutföra sina studier och ta examen.
I Sverige tar bara 61 procent av studenterna examen jämfört med OECD-genomsnittet på 70 procent. Endast Grekland och Nya Zeeland placerar sig efter Sverige.
När Borgnäs ondgör sig över att regeringen höjer trösklarna till högskolan och kontrasterar det med den förra regeringens "ambition om en öppen högskola" klingar det falskt.
Den förra regeringen släppte förvisso in många studenter på universiteten. Men med genomströmningen var sämre ställt. Socialdemokraterna lockade studenter till studier de inte förmådde slutföra.
En del av resultatet återspeglas i sommarens larmrapport från Kronofogdemyndigheten: Av 1,4 miljoner låntagare hos CSN har 110 000 hamnat hos kronofogden efter att inte ha betalat sina skulder.
För att komma till rätta med problemen inom utbildningsväsendet räcker det inte att ropa på mer av gammal (s)kåpmat.
För att förbättra för studenter bör det hellre satsas på avskaffat fribelopp, banklån i stället för CSN och låga skatter som gör det lönsamt att arbeta både före och efter examen.
Ulrik Franke