Sveriges pensionärers intresseparti, SPI, har i snart ett år krävt att det skrivs in i socialtjänstlagen att de som är över 90 år ska ha rätt till önskad boendeform inom 30 dagar utan vårdutredning eller andra kränkande eller fördröjande åtgärder. Kostnaderna för detta är marginella. Gruppen 90+ är inte stor och merparten bor redan i någon form av särskilt boende.
Sommaren 2006 inträffade en tragedi i Nybro. Stina 90+ dränkte sig när hon nekades plats på ett äldreboende. Hon hade flera gånger ansökt om att få plats på ett för henne lämpligt äldreboende, men fått avslag. Efter det sista avslaget promenerade Stina med sin rollator till sjön. Hon lade sina kläder på rollatorn, placerade vigselringar och glasögon ovanpå och gick ner i sjön och avslutade sitt liv.
Nu rapporterar medierna om nya kränkningar. Ida Sällström i Arvidsjaur, 98 år, som vill flytta till äldreboende, får nej. Hon är för frisk anser kommunen. Ida tycker att tvårummaren börjar kännas stor och flera gånger har hon ramlat utan att kunna ta sig upp själv.
Räddningsverket har rapporterat att antalet fall-olyckor bland äldre har ökat kraftigt sedan år 2000. Under 2005 ramlade cirka 48 000 pensionärer så illa att de hamnade på sjukhus.
Det är ovärdigt att låta en människa som nått 90 års ålder bli lämnad ensam utan tillsyn och trygghet större delen av dygnet. Kvarboendeprincipen - att leva ett självständigt liv i ensamhet - är inget som vi får tvinga på de äldsta.
Ensamheten och att inte få äta sin mat vid ett dukat bord i gemenskap med andra människor är en ovärdig situation när man inte längre orkar gå ut. De flesta som uppnår denna höga ålder har redan förlorat sin maka/make och syskon.
Det kan vara svårt för den som är ung att förstå hur det är att vara 90+. Vid denna höga ålder kan en månad upplevas som lika lång som ett år för en 45-åring. Att få vänta ett halvår - och det drabbar många - upplevs som en evighet.
Vi får inte låta Nybro- modellen etableras.
Leif Ekström, tf ordförande
Gösta Melander, partisekreterare