I morgon är det Världsaidsdagen. På många orter kommer den hemska aidsstatistiken rabblas upp: Det finns 37 miljoner hivsmittade i världen, 6 000 nya smittas varje dag. Men vad gör egentligen Sverige i EU för att minska effekterna av hiv och aids?
Sverige har genom sin Politik för Global Utveckling fastslagit att: "rika länder ska stödja de fattiga ländernas kamp mot ohälsan och se till att fattiga människor får tillgång till läkemedel till rimliga kostnader". När det gäller tillgången till läkemedel för fattiga länder är det - i alla fall om man utgår från Politik för Global Utveckling - självklart att Sverige ska stå på de fattigas sida.
Sverige har genom EU makt att påverka tillgången till hiv-läkemedel för de länder som drabbats hårt av epidemin. Ett viktigt avtal som i många fall styr tillgången på läkemedel är patentavtalet TRIPS. Avtalet ger ett starkt patentskydd åt läkemedelsföretagen. För det har Världshandelsorganisationen mött mycket hård kritik - eftersom det så starkt begränsar tillgången på läkemedel i fattiga länder.
År 2001 förklarade världshandelsorganisationen WTO att TRIPS inte ska stå i vägen för folkhälsan och att problemet med den begränsade tillgången på billiga och livräddande mediciner skulle lösas. Genom så kallade tvångslicenser skulle länder med stora behov själva kunna tillverka kopior av patenterade läkemedel. År 2003 enades man dessutom om ett tillägg i TRIPS-avtalet. Det skulle möjliggöra för länder utan egen kapacitet att tillverka läkemedel att importera dessa till ett lägre pris. Men tillägget har blivit hårt kritiserat eftersom det är så krångligt att inga försök att använda det ännu har lyckats.
I förra veckan röstade EU-parlamentet för att medlemsländernas regeringar framöver ska tillåta fattiga länder att köpa kopior av hiv-läkemedel när de inte har råd med originalprodukten. En glädjande nyhet kan tyckas. Men är det verkligen det? Det tillägg som EU nu har ratificerat har som sagt visat sig vara för komplicerat för att få att fungera i praktiken.
Länder som använder sig av den flexibilitet som avtalet tillåter - till exempel att med hjälp av tvångslicenser tillverka eller importera läkemedelskopior - riskerar därtill att utsättas för politiska påtryckningar. Detta drabbade Thailand i början av året. Landet utfärdade tvångslicenser för tre olika läkemedel i syfte att ge thailändska patienter gratis tillgång till dessa mediciner. Läkemedelsjätten Abbot svarade då med att dra tillbaka ansökningarna för registrering av en rad läkemedel på den thailändska marknaden. Bland dem en mycket viktig hiv-medicin.
Därför är det dags att ta ett samlat grepp om den här frågan!
Det EU och Sverige borde göra är att verka för en förändring av TRIPS-avtalet så att det ger fattiga länder rätt till livsviktiga mediciner i samband med nationella hälsokatastrofer.
Gabi Björsson